När var du på anställningsintervju senast?

 

”Denna text har tidigare publicerats i samarbete med Jesper Juuls, Family Labs inspirationsbrev. Ett mail som kommer ut en gång i månaden till de som väljer att prenumerera. Ett samarbete mellan mig, min fina fru Jenny och Family Lab. Det handlar om relationer, våra barn och föräldrarskap här och nu. Vill du också ha detta mail, klicka här.”


När var du på anställningsintervju senast?

Har du någon gång känt som vuxen att det är lite väl stressigt nu? Lite väl mycket? Lite väl mycket på alla plan, jobb, hemmet, sin partner, barnen, hälsan…du vet…lite väl mycket?
Du läser en positiv klämkäck status på Facebook från en vän och vill kräka. Du läser sedan en bok om ”Relationer med ditt barn” av någon terapeut och känner dig förnärmad och kränkt. Har du känt att det är lite mycket nu?

Det som vi vuxna har men som våra barn absolut INTE har är ett val.
Vi vuxna har ett val att faktiskt se över vår egen bägare. Jag hade ett val även om den rann över och jag blev sängliggande till slut. Jag säger inte att det är lätt, det kan vara skitjobbigt. Men hur som helst har jag ändå möjligheten att fundera och korrigera min närvaro med livet här och nu. Kanske måste jag jobba mindre, kanske måste jag dra ner på mina kroppsideal, kanske måste jag umgås mer med mina barn, kanske måste jag vårda min kärleksrelation bättre, kanske måste jag separera, kanske måste jag avstå en ny bil, kanske måste jag framförallt vårda mig själv bättre osv.

Våra barn har i mångt och mycket inte samma möjlighet. De kan inte välja bort skolan, välja bort läxor, välja bort sina föräldrar etc. De har inte samma möjlighet att välja och korrigera när det blir för mycket.

Jag får sms och meddelande varje vecka från ungdomar som behöver skriva av sig en smula. Och jag berörs ofta ända in i hjärteroten. Inser hur förbaskat viktigt det är att vi vuxna verkligen är lyhörda och verklighetsbaserade i mötet med våra ungdomar. Vi måste ta deras signaler på allvar. Vi måste våga se helheten. Det duger inte och säga att det är nog mycket nu, det går över, så var det för mig med i din ålder eller ännu värre börja fundera på att kanske medicin skulle vara en bra början för att komma upp lite ovan ytan. (Menar inte att medicin ibland kan vara nödvändig, men jag tror lååångt ifrån alla de ungdomar som idag medicineras skulle behöva det!)
Vi missar helheten.

Så här sms:ade en tjej till mig i veckan.

”Hej mickeeeee. 
Jag går igenom den ökända tonårskrisen just nu. Jag finner ingen balans mellan mina vänner, mina föräldrar, skolan, min pojkvän och mig själv. Min pojkvän har det jobbigt hemma och behöver mig medan mina vänner klagar på att jag aldrig har tid för dom längre. samtidigt klagar mina föräldrar på att jag aldrig är hemma när jag väl är med mina vänner. I skolan har vi fem prov bara den här veckan och jag har som sagt ingen balans mellan någonting. OCH under allt detta kaoset står även mamma och pappa och skriker på mig, pekar ut alla mina fel och misstag och det sårar mig enormt. 

Ville bara få ut det, för det tynger ner mig så mycket.”

Den ökända tonårskrisen….

Vad kallar vi vår kris, vi vuxna, då vi inte längre får ihop det?
Vad rekommenderades jag då jag satt helt utslagen i väntrummet på mottagningen?
Vila, stillhet, samtal, ta hand om mig genom långa bad, spa, gå i naturen, sömn…
Kan ungdomar få samma ordination?
Hur ska de då hinna ikapp?
Tåget går ju hela tiden, viktigt att inte komma efter!
Kan våra barn sätta ner foten och säga…nu är det fan nog!

Jag vill inte att unga människor som är på väg att skapa vår nya värld ska braka ihop på grund utav att vi i samhället kör på villovägar. Jag tror ibland att vi vuxna istället för att sätta upp alla olika krav och förväntningar på våra barn skulle själva behöva gå på anställningsintervju. Mitt emot oss skulle våra barn sitta och berätta vad som krävs för att få ”jobba” ihop med de. Har du en idé att komma med 5 prov i veckan så får du inte jobbet. Har du en tanke om att berätta hur fult jag klär mig inför festen så kan du lämna intervjun med en gång. Har du en tanke om att du själv är färdig och vet oftast bäst så är du inte heller lämplig för jobbet. Denna intervju borde kanske flera av oss i våra olika roller med barn och unga göra. Du som arbetar som lärare, idrottsledare, kurator, förälder, läkare etc.

Just nu lever vi i ett slags flödes-samhälle där allt går ihop. Information och kommunikation sker 24/7. Jag tror vi lätt missar varandra i detta brus. Vi känner oss vilsna när vi tänker på framtiden. Vi vuxna har inget att jämföra med då våra barn är första generationen av barn som arbetar, lär sig, leker helt olika sina föräldrar. Våra barn är inte rädda för teknik och internet är som luft för de flesta. I denna oro blir många av oss vuxna än mer kontrollerade, vi vill få grepp om det hela, vi vill våra barn så väl. Vi vill att det ska gå bra för de där framme, i en tid vi inte ens kan fantisera om hur den ser ut. I denna kontroll så drar vi till med än mer press, betyg ner i åldrarna, mera prov i skolan, RUT avdrag för läxor…mer..mer…mer…
Det slutar med barn som gråter över läxorna, barn som känner att kroppen inte duger längre, barn som känner sig misslyckade för att de fick ett F i betyg. Vi vuxna somnar med en smula dåligt samvete över det faktum att det faktiskt var vi som fick de där tårarna att komma i ögonen hos vårt barn, då vi skrek något i stil med att matematiken är skit viktig, du måste ju få till det på provet…

Det var ju jag som gjorde det…

Vad har jag för ansvar i det hela….

Jag läser en klämkäck statusuppdatering på Facebook…jag mår illa. Jag läser en bok om ”Relationer med mitt barn” och känner mig kränkt. Men kanske är det så att just detta är livsviktiga signaler både för mig och mina barn, att något borde korrigeras. Något skav i skon finns där, annars hade jag aldrig reagerat som jag gjorde.

Detta kan tyckas vara en dyster text, men jag vill säga, tvärtom!
Bättre att vakna upp i sista sekund, än att inte vakna alls.

Kram/Micke

 

Skola OKTOBER 27, 2013

KOMMENTARER

0 svar till “När var du på anställningsintervju senast?”

Lämna ett svar


Hur länge ska jag behöva lägga skattemedel på att få ungdomar att må ännu sämre!? (Hej alla politiker och alla andra i valtider…låt mig bara få gissa högt.)

Jag har under den senaste tiden träffat många ungdomar, har arrangerat olika aktiviteter gällande nya jobb, har arbetat med personal inom arbetsmarknadsåtgärder etc. Nu kommer min vilda gissning! I och med […]

Känn dig Välkommen! ….eller…..

  Idag hade jag förmånen att vara med på en tre timmars Framtidsverkstad med människor som antingen brinner för skolan eller jobbar i den eller går i den eller pluggar […]

Skolor kan vara direkt farliga för barn om vi inte vågar prata som vuxna!

  Hade jag skrivit detta inlägg igår hade jag använt en hel del svordomar, men jag väntade ut stormen en smula. Nu gör jag ett nytt försök. Jag vill börja […]

SENASTE FRÅN INSTAGRAM

FÖR BOKNING OCH KONTAKT



Kontaktuppgifter

MICKE GUNNARSSON.