Mitt kära barn, jag har bestämt mig för just dig!

 

I förgår satt jag i bilen med min yngste grabb. Vi småpratade om allt möjligt sedan så sa han:

– Pappa, då kommer ingen och kollar på mig på Julfesten då? Du vet då jag ska vara med i teatern och spela tvärflöjt.
– Jo, Alfons, jag kommer!
– Men du skulle ju iväg och jobba?
– Men jag har bokat av det. Jag vill komma på Julfesten!
– Gjorde du det bara för min skull pappa?

Sedan tittade han så vackert ut genom sidorutan.

Dessa meningar gav mig en klump i halsen på lite olika vis. Vilka prioriteringar gör vi egentligen? Jag menar inte att jag är någon pappa som alltid prioriterar barnens önskningar och säger alltid hellre ja till deras önskemål än mina egna. Tror att det är viktigt att även kunna säga tvärtom.
– Idag kan inte jag följa med dig på träningen, jag ska göra en annan grej som jag vill.

Men ändå. Känslan för mig som människa att någon annan gör något helt för bara min skull. Att vi ser över våra val så att vi inte missar att ge denna del. Särskilt då det gäller våra barn. Att de känner sig behövda, viktiga och älskade. Och inte bara för det de gör (prestation) utan bara för att de är precis som de är.
Vi måste tro på våra barn annars slutar de att växa. Och vår förmåga att just tro, menar jag kan försätta berg och skapa mirakel.

Tänk dig en tomatplanta. En sådan planta kan mirakulöst bära 100 tomater!!
Men först var det bara ett litet tanigt frö. Såg ut som vilket frö som helst, skulle enkelt kunnat sopas bort på grusgången utan att vi lagt märke till det. Men så har vi bestämt oss för att just odla tomater. Vi har en vilja och en tro på att just detta lilla frö jag har i handen ska bli en bärare av en massa tomater. Men egentligen vet vi inte. Det vilar bara ett litet korn i min hand.

Så vi planterar det, tar hand om det, vattnar och längtar.

När det brutit upp ur marken och vi kan se en fem centimeter hög planta så kallar vi det inte ett misslyckade, tanigt eller fel. Vi fortsätter att tro, vi ser detta som en del av vår högre plan, vår vision….100 tomater. Vi trampar inte sönder den lilla plantan, utan skyddar den än mer. Vi fylls av glädje och se hur den växer. Inte heller ens nu kan vi vara säkra på om det kommer bli tomater, det är bara en liten grön kvist som så många andra i naturen. Men vi tror. Vi har bestämt oss. Vi fortsätter att vårda, älska och längta.
Så håller vi på tills den dagen då vi ser den första tomaten ta form, och en till och en till.
Hade vi inte från början redan bestämt oss för att just detta lilla korn skulle få möjligheten att bli en tomat, hade vi inte börjat tro…så hade det aldrig blivit några tomater. Bara ett korn på grusgången som alla andra.

Så här skulle vi kunna tänka om våra barn. De kommer till oss som små frön vi inte ens kan se med blotta ögat. Men vi startar med att tro…vi börjar älska, vårda och längta.
Och när det lilla barnet tar sitt första andetag, öppnar sina ögon och våra blickar möts…då säger vi välkommen hit mitt kära barn…jag har bestämt mig för just dig!

Kram/Micke
(Alfons du anar inte hur mycket jag älskar dig)

Livskunskap NOVEMBER 27, 2013

KOMMENTARER

Ett svar till “Mitt kära barn, jag har bestämt mig för just dig!”

  • BM säger: 2017-10-21 kl. 22:16

    Du kanske inte valde honom? Han kanske valde dig. Som en gåva.

Lämna ett svar


Börja inte rota, det blir bara värre…!!

  Jag känner en kvinna som har har levt ett liv i både psykisk och fysisk ohälsa nästan så länge jag har känt henne, och det är många år. Det […]

Tre fingrar tillbaka !

”Denna text har tidigare publicerats i samarbete med Jesper Juuls, Family Labs inspirationsbrev. Ett mail som kommer ut en gång i månaden till de som väljer att prenumerera. Ett samarbete […]

Elever skapar Fred till jul!

  Då var man tillbaka igen efter en stunds semester. Nästan läskigt att koppla av allt engagemang på detta sätt 🙂 Har varit så behövligt för hela familjen att bara […]

SENASTE FRÅN INSTAGRAM

FÖR BOKNING OCH KONTAKT



Kontaktuppgifter

MICKE GUNNARSSON.