Välkomna tillbaka kära elever, vad har ni hittat på i sommar?

Då var det dags, bara några få dagar kvar innan förväntansfulla elever bankar på dörren!
Dags att inleda höstterminen. Denna vecka så träffar jag lärare varje dag som förbereder sig i vårt avlånga land.

I morse lade jag ut ett tips till samtliga lärare i Sverige. Jag blev inspirerad av en tweet skriven av Anna Thörn (@Johanna6568).
Mitt tips var:

”Snälla lärare, fråga inte barnen vad de gjort i sommar, fråga istället vad de hoppas på skolan nu i höst, vad de är nyfikna på? #skolaföralla

Det blev snabb spridning och många kommentarer. Och som sig bör så håller många med och andra är emot och någon är en blandning av båda. Jag vill dock ge mitt tips lite mera kött på benen ur mitt sätt att se på det hela.

Som vi alla vet 2014 så ser förutsättningarna för våra barn så olika ut. När pedagoger fortfarande envisas med att ställa frågan ”Berätta vad ni gjort i sommar” eller ”Nu ska vi rita en bild som berättar om vår sommar” så knyter sig en klump i min mage och jag VET att detsamma sker i tusentals barns magar. Detta sker redan kvällen innan det är dags för att starta upp terminen igen. Enligt undersökningar så stannar till och med många barn hemma just denna dag med anledning att behöva svara på denna fråga.

Men Micke tänk på alla de barn som verkligen vill berätta vad de hittat på, ska vi inte låta de göra det?

Mitt svar blir direkt VARFÖR är det så viktigt för oss vuxna att uppmuntra till just denna fråga. Vad är det som är så jädra viktigt och pedagogiskt rätt ur ett växande perspektiv som individ och grupp att vi måste få veta vad de små liven gjort i sommar?
Och vi kan också funder på vad det är vi odlar då barn så gärna vill berätta om allt de varit med om. Självklart finns det även där redan en slags energi av EGO som vi vattnar. Berättar jag det för att få andra att växa eller berättar jag det för min egen fördel?
Jag säger inte att alla vill berätta om Thailandsresan, Liseberg, den nya husvagnen mm Men jag vill att vi som vuxna reflekterar över syftet med det hela. Särskilt då vi vet att så många i klassrummet inte mår bra över det hela.

Jag vågar sticka ut hakan och tro att många barn som svarar stolt för läraren om sina sommarupplevelser inte säger detta för att det liksom ligger i naturen att just denna vuxna bör veta, utan att även detta kan vara ett naturligt inslag hos eleven att ”vara duktig” i skolan. Att återigen behaga läraren och det system man befinner sig i.

Kanske kan vi bara hoppas att våra barn haft det så bra de kunnat, att solen lyst även på dom och liksom låta det vara. Kanske kan vi bara säga glatt:

– Hej kära barn som jag har saknat er! Hoppas ni haft en fin sommar och nu är jag så nyfiken på att höra vad ni har för tankar om skolan i höst, vad är ni nyfikna på…hur ska vi ha det?

Men Micke, kanske är det viktigt att barnen får berätta för att få ett avslut på sommaren och för att inleda den nya terminen?

Jag tror inte att det behövs. Jag tror att barnen är så mycket mer här och nu än vi vuxna. Kanske är det snarare vi vuxna som behöver ett rejält avslut för att starta upp på nytt efter  semestrarna 🙂

Och ur lärande så undrar jag ofta kring varför allt ska vara så mycket start och slut. Nytt kapitel. Avslutar med ett prov. Nu är det dags för 2:a världskriget. Jag upplever snarare livet som ett livslångt lärande och en process där allt flyter samman. Ännu tydligare blir det idag med internet som bas, allt flyter ihop, svårt att se start och slut, tidsbestämda flöden….allt sker i ett och vi kan när som helst stoppa ner ett sugrör för att få nya svar.

”Jag vet att jag tog med en sten jag hittade på Öland en gång till skolan. Det var första dagen inför höstterminen. Jag hoppades så mycket att jag skulle få den där frågan. Men det blev de andra vi fick lyssna på. De som hade rest långt. De som alltid pratade om saker som jag inte fattade något av, men som fröken verkade älska. Hon hade oftast också varit på de där platserna med konstiga namn. Jag höll min sten i fickan, men jag fick aldrig chansen att ta upp den. Men jag hade verkligen förberett mig, för just detta året så skulle banne mig jag också kunna svara på den där frågan. Men det kunde jag inte.”

Kära lärare gör som ni vill när ni möter era elever. Det enda jag önskar är att ni verkligen funderar på VARFÖR ni gör det ni gör och att ni även ställer frågan:

– Hur skulle mitt hjärta gjort?

– Hur skulle mitt hjärta ha svarat?

För det är era hjärtan som alltid kommer att ha stört impact på varenda unge!

PS! Vill verkligen tipsa om Anne-Marie Körlings tankar och sätt att just välkomna barnen efter sommarlovet!
Läs här.

Kram/Micke

Skola AUGUSTI 10, 2014

KOMMENTARER

51 svar till “Välkomna tillbaka kära elever, vad har ni hittat på i sommar?”

  • Linda Hellberg säger: 2014-08-10 kl. 10:49

    Så bra skrivet Micke !
    Precis så här är det i mina funderingar och hjärta oxå . Varför ta för givet att barn och ungdomar haft
    en sommar de ens orka prata om….För,precis så är det ju ,att det finns alla varianter på en och
    samma gång .Därav hamnar denna fråga om sommarens skeende så i så otroligt olika perspektiv och känslovärldar. Det går inte att naivt förutsätta att sommar = något kul att berätta .
    För så många är det en ren överlevnads-process från en abstrakt termin till en annan.
    Såklart vi önskar att alla skulle kunna sätta ord på guldkanterna som faktiskt finns.
    Fast ,för vem ska det vara bra ?
    Att hälsa alla välkomna och sen jobba på NUet ,är en bra termins-start . Resten får vara som det är .
    Tack !

    • micke säger: 2014-08-10 kl. 12:48

      Tack själv!

  • Anna Aadland säger: 2014-08-10 kl. 11:52

    Så sant…..mitt barn har sedan 14 dagar redan skolångest…..inte just för att få frågan om var man gjort på sommaren….den skulle han ändå aldrig svara på, trots att han t.o.m varit i Japan en hel månad….

    Ångesten beror på så mycket annat som har med skolan att göra……inte med hemsituationen, inga diagnoser heller.

    Men absolut är det så sant att just frågan om sommarlovet är väldigt jobbig för många.

    Minns själv när jag gick i skolan och man skulle rita en teckning till pappa på fars dag……så opsykologiskt jag hade ingen pappa….det gjorde ont den dagen.

    Jag tänker att det behövs mer psykologi i lärarutbildningen…det är nog där man får börja…..
    En del har naturligt med sig en ödmjuk inställning till barn, men inte alla, därför tänker jag att det behövs mer relations skapande undervisning under lärarutbildningarna.

  • elin säger: 2014-08-10 kl. 17:50

    Barnen måste ju få lära sej att alla har de olika och att livet inte är rättvist.
    Att om du är nöjd med vad du gjort så spelar de ingen roll vad andra tycker eller gjort.
    Lyssna på andras historier och låt andra lyssna på dej.
    Har du inte gjort nåt pga olika orsaker ja då är de så.
    Sluta skydda barnen så jävla mycket från den riktiga verkligheten där inget är speciellt rättvist och där vi måste stå upp för oss själva.
    Vi vuxna planterar så mycket av våra egna tycken i barnens huvuden att de är löjligt.
    Man blir inte olika förens folk försöker göra alla lika.

  • Elisabeth Nobuoka säger: 2014-08-10 kl. 18:21

    Tack, det var tänkvärt! Jag önskar också att flaggan skulle hissas på alla skolor vid höststarten, precis som den gör vid sommaravslutningen. Vilket vill vi fira mest? Att det är lov eller att vi har gratis skola för alla barn och nu är alla dessa barn hjärtligt välkomna?!

  • Sofie säger: 2014-08-10 kl. 18:54

    Helt raett taenkt, men det viktigaste aer daa att laeraren aeven lyssnar paa vad barnen aer nyfikna paa att laera sig. Min son har ofta varit nyfiken paa saker som kanske inte tas upp i 2:an, utan i 6:an, och att alltid faa svaret det goer vi inte i aar utan near du aer aeldre, eller oj, daer ligger du foere oss andra, det goers inte nu. Goer ocksaa att han pekas ut som annorlunda, och kan vara vaeldigt jobbigt.

  • jessica säger: 2014-08-10 kl. 19:35

    Det handlar inte om att barnen måste lära sig att de har olika förutsättningar och att livet är orättvist, det lär de sig tidigt ändå. Det handlar om att visa respekt mot dessa barn som inte har dessa förutsättningar. De kan vara väldigt jobbigt att sitta i ett klassrum och lyssna på alla som gjort så mycket roligt och inte själv ha något att berätta. Sen är det en annan sak att få höra av kompisar på rasterna vad de har gjort då de kan välja själv om man vill höra och om man vill delge. Men skolan och vuxna människor ska inte medvetet utsätta barnen för detta.

  • Elin säger: 2014-08-10 kl. 20:34

    Mycket bra skrivet! Det är värt att tänka efter både en och två gånger då det är fruktansvärda kontrast och klasskillnader mellan människor!

  • Åsa säger: 2014-08-10 kl. 22:31

    Tänk istället på alla dom barn som väntat hela sommaren på att få berätta vad dom hittat på under sommaren! Det är vi vuxna som förstorar detta och gör det så jä#la invecklat. Låt nu barnen vara barn och få glädjas med varandra så som barn faktiskt gör.

    När jag va´ liten åkte vi aldrig utomlands, inte blev jag så avis på mina vänner att jag stannade hemma för det eller mådde dåligt av det.

    Håll inte på att skydda barnen från verkligheten – alla är vi olika och alla har vi olika förutsättningar. I de allra flesta fall beror detta på oss föräldrar och det vi förberett för oss själva och våra barn. Alla kan inte resa utomlands, köpa husvagn eller bara vara hemifrån och resa Europa runt i tre veckor, men alla kan oavsett budget skapa fina minnen tillsammans med sina barn, med minsta möjliga medel.

    Vårt avlånga land är fyllt med fin natur, roliga lekplatser och annat skoj som inte kostar en enda krona. I dom flesta fall där man inte anser sig ha råd med semester ser man också ofta en överkonsumtion av tobak, läsk, hämtmat m.m.

    Alla kan skapa fina sommarminnen – använd fantasin – det gör våra barn!

  • Linda säger: 2014-08-11 kl. 07:44

    När jag var liten fick vi som skrivuppgift att berätta om något vi gjort under sommaren, som bara läraren läste och rättade. Då slipper man hela jämförelsebiten. Det kan väl vara en bra kompromiss?

    • micke säger: 2014-08-11 kl. 07:49

      Det måste var och en avgöra:)

  • Niklas säger: 2014-08-11 kl. 08:17

    Äntligen!
    Enda sedan jag gick i skolan har jag varit anti frågorna efter julafton och efter sommaren.
    Vad har du fått i julklapp, barn ett svarar, strumpor, barn två svarar ipad.
    Vad har du gjort i sommar, barn ett svarar, varit hemma, barn två svarar disneyland.

    Frågor som inte hör hemma på dessa platser. Att se likheter istället för olikheter.
    Tack för en grym text.

    • micke säger: 2014-08-11 kl. 09:50

      Tack själv!!

  • pelle säger: 2014-08-11 kl. 11:02

    Hej Micke!! Detta var verkligen en beskrivning som visar hur det fungerar i skolor å så vidare. Det är klart att många barn som inte ens har denna sociala status mår väldigt dåligt inför skolstarten, när de ska sitta å beskriva sommarens höjdpunkter som de aldrig fick en möjlighet till. Å vi alla vet att barn kan va väldigt grymma mot varandra i form av mobbning osv, ja känner att det verkar vara en slags statusuppdelning bland barnen/eleverna. Att de barn som har fått gjort mest under sommaren är de som kommer att synas mest medans de som inte haft den lyckan under sommaren kommer i skuggan av verkligheten… I vi vuxnas ögon så har vi förståerlse men i ett barns ögon så ser verkligheten helt annorlunda ut en vanlig skoldag, där ångest och illamående står på sin spets när det gäller… Tack Micke för en väldigt bra tanke och text om barnen som inte har samma möjligheter som andra barn.. Värt att notera är att vi vuxna bidrar till detta med!!! MHV Pelle…..

    • micke säger: 2014-08-11 kl. 11:23

      Tack själv!

    • Carl Stridsberg säger: 2014-08-15 kl. 12:17

      Jättefint beskrivet Pelle! 🙂

      Det handlar väl inte om att förminska barns upplevelser av sitt eget sommarlov. Mer om att skydda dem från alla mobbare och rika ungar som varit med farsan och morsan i deras båt i skärgården och som högljutt visat vilket fint sommarlov de haft medan andra ungar ”bara gått hemma på stan”.

      Håller helt och hållet med att man ska skippa den här frågan och istället ge mer utrymme för vad barnen förväntar sig/önskar få ut av höstterminen som ligger framför dem.

      Det handlar inte om avundsjuka som någon jeppe skriver här. Visst har barn liksom deras föräldrar olika förutsättningar här i livet. En del föds med silverskeden i munnen. Andra växer upp i fattiga alkoholmissbruksfamiljer som jag själv. Och det fick jag ofta höra också från ungarna från de välbeställdas grupp. Det är det vi vill att ungarna ska slippa höra. De ungar som inte haft lika gynnsamma uppväxtvillkor som många andra..

  • Johan säger: 2014-08-11 kl. 11:07

    Det spelar ingen roll vilka frågor du ställer eller inte ställer. Frågar du ”Vad ser du fram emot i höst i skolan”, så svarar säkerligen någon att den ser fram emot höstlovet då hans familj ska till Florida, samtidigt sitter någon annan i ett hörn och är ledsen för att han aldrig ens får åka bil till stora staden 3 mil bort. Men ska inte dom som har något att se fram emot, något fint att berätta, dom som upplevt eller gjort något som dom blev väldigt glada över, få göra det?
    Sluta lära ut avundsjuka, och få istället barn att försöka vara glada för varandras skull. Den enes lycka måste döljas för att dom andra blir avundsjuka. Det är inte kul att vara fattig, men samtidigt ska inte den som lyckats att skapa ett rikare liv lida och skämmas för att han har pengar!

  • Isabelle säger: 2014-08-11 kl. 12:21

    Det ”lustiga” när jag läser kommentarerna är att alla verkar så fokuserade på vad som barnen gjort eller bristen av det och mår dåligt när jag läser att att livet är orättvist att tex en del får åka till Thailand och andra får stanna hemma på gården, tänk istället på dom barnen som istället blev förgripit på av farfar, eller mamma som var så full att hon spydde rakt över midsommarmaten, eller pappa som slog sitt barn så illa att hen blev medvetslös.
    Orättvist är inte riktigt det ordet jag skulle kalla det, ångest för att inte våga berätta hur illa det egentligen är hemma är väl närmare sanningen.
    Så därför håller jag med skribenten om att strunta i hur bra eller horribel ens sommar varit och blicka framåt istället eftersom barnen redan är fullt medvetna om att det finns folk som har det bättre.

    • Elisabeth säger: 2014-08-11 kl. 13:19

      Oj, vad bra skrivet, Isabelle!

      Jag har också problem med kommentarerna som säger att vi inte ska missunna de lyckligt lottade barnen att få berätta. På vems bekostnad ska det ske?! Har de inte redan haft sin glädje? Klart de får berätta för läraren spontant men att arrangera en sådan stund är inte OK.

  • Kristina säger: 2014-08-11 kl. 13:09

    Att stanna hemma på sommaren behöver inte vara så illa. Man kan cykla till badet, leka med kompisar och vara ute och leka på gården. Men villkoren ser olika ut för olika individer, men förminska inte upplevelsen av att ha det bra även på hemmaplan.
    Jag tycker att det ÄR viktigt att fråga barnen hur de har haft det och hur sommaren har varit, låta den som vill berätta om sin sommar. Ni förminskar barnen som spenderat sommarlovet hemma, på den egna gräsmattan, vid den vanliga gamla badstranden och förstärker bilden av hur VIKTIGT det är att få göra alla de coola grejerna som ni skönmålar som social välfärd och status. Håller med Johan en bit ovan. Lägg av att ge näring åt avundsjuka och lär barn att glädjas åt varandras äventyr. Uppmuntra dem om att får drömma om roliga upplevelser men framförallt uppmuntra dem att vara glada över det de har!
    Och glöm inte – om du inte frågar hur de har haft det så kanske du inte heller fångar upp den som behöver dig som mest.

    • Carl Stridsberg säger: 2014-08-15 kl. 12:15

      Det handlar väl inte om att förminska barns upplevelser av sitt eget sommarlov. Mer om att skydda dem från alla mobbare och rika ungar som varit med farsan och morsan i deras båt i skärgården och som högljutt visat vilket fint sommarlov de haft medan andra ungar ”bara gått hemma på stan”.

      Håller helt och hållet med att man ska skippa den här frågan och istället ge mer utrymme för vad barnen förväntar sig/önskar få ut av höstterminen som ligger framför dem.

      Det handlar inte om avundsjuka som någon jeppe skriver här. Visst har barn liksom deras föräldrar olika förutsättningar här i livet. En del föds med silverskeden i munnen. Andra växer upp i fattiga alkoholmissbruksfamiljer som jag själv. Och det fick jag ofta höra också från ungarna från de välbeställdas grupp. Det är det vi vill att ungarna ska slippa höra. De ungar som inte haft lika gynnsamma uppväxtvillkor som många andra..

  • micke säger: 2014-08-11 kl. 14:09

    Hej på er alla och tack för era kloka och olika tankar kring mitt inlägg. Det är väl det som på ett sätt är så fantastiskt med våra liv, att vi var och en tänker som vi tänker. Det jag blivit förvånad över dock är att många riktat in sig på att värdera vad som är en bra och mindre bra semester/sommarlov. Hur vi låst fast oss på värdet snarare än det jag tycker är själva problematiken. För mig är det så enkelt egentligen, om jag redan innan vet som vuxen att en fråga kommer att med största sannolikhet orsaka magont och sorg, varför ska jag då ställa den? Vad är det hos mig som vuxen som är så viktigt med att få reda på vad barn gjort tillbaka i historien? Vad är det som är så viktigt i just att få höra vad kalle, Lisa, Edvin, Adnim, Maria, Medhia osv har gjort i sommar? Om jag nu vet att detta är en så känslig tid för många av mina barn? Någon menar att vi inte kan skydda våra barn från verkligheten, men det jag vill med mina barn är att ge de förutsättningar att skapa en än bättre verklighet! Jag vet att det som kommer upp ur rabatten längre fram är helt beroende på vilka frön jag väljer att så här och nu. Vill jag fokusera på så innehållande kärlek, vänlighet, respekt, empati eller tänker jag mera utifrån att verkligheten är som den är, orättvis, man ska vara glad för det lilla osv? Vad är det jag vill med min övning? Detta tycker jag är det viktiga i mina tankar, ialla fall för mig. Inte värderingen av vad som är ett bra sommar lov eller inte, äta glass på torget, fiska i Puket, peta snorkråkor i en hängmatta, panta burkar för att få ihop till ny ryggsäck…allt är olika. Men om jag som ansvarig pedagog vill hälsa mina barn välkomna till skolan med allt nytt och spännande som komma skall, kan jag ju fundera på vilket sätt jag kan ge detta den bästa start.
    Och detta handlar inte bara om sommarlovet, det handlar om respekt och kärlek som grund i allt vi gör.

    Kram/Micke

  • Stefan säger: 2014-08-11 kl. 16:26

    Skolstart är ett sammansatt ord. Skriv ihop eller lägg till ett bindestreck på bilden!

    • micke säger: 2014-08-11 kl. 16:36

      Haha! Sepalr itne så sotr roll, man ftrösår ädnå:)

    • micke säger: 2014-08-11 kl. 16:42

      Men tack!

  • Anna-Karin säger: 2014-08-11 kl. 17:03

    Spännande tankar!
    Jag tänker att vad barnen gjort/inte gjort på sommarlovet egentligen inte ens är relevant för lärandet i skolan. Vad lär sig barnen av att berätta om det och lyssna på andra som berättar om det? Vad exakt är det som är så lärorikt med det? Jag läste någon kommentar där personen tyckte att det var lämpligt att barnen då fick lära sig om att livet är orättvist. Det har barn redan fått sin beskärda del av redan innan de börjar skolan, så det vet de redan. Det jag tänker att barn borde få lära sig tidigt är att det inte är det du gjort/upplevt som definierar dig som person. Du är inte mer eller mindre värd bara för att du gjort det ena eller det andra på sommarlovet. Därför är det inte över huvud taget relevant för skolan.

  • Anna säger: 2014-08-11 kl. 19:04

    Vill att alla lärare ska se detta. Satt med i januari på första samlingen efter jul pga ett barn som hade svårt gå in själv efter jul-lovet. Läraren frågade vad de fått i julklapp och alla räckte upp handen för att svara. De första svaren var lite olika men sen svarade nästan alla olika märken på läsplattor och telefoner, och barnen var ca 6-8 år gamla. Kändes lite sorgligt och trist för de barnen som innan kanske varit helt nöjd med det de fått men nu fick höra om alla som fått paddor och att det var det som tydligen var grejen.

  • Johanna säger: 2014-08-11 kl. 20:56

    Hej.

    Får väl börja med å säga att jag verkligen inte tycker att frågan ”vad har du gjort i sommar” är speciellt viktig att ställa på nåt sätt, men jag har några funderingar som jag gärna delger och ser fram emot att få svar på.

    Finns det en möjlighet att vi kanske ser på den här frågan ur ett vuxet perspektiv? När jag frågar ett barn vad det roligaste under denna sommaren har varit så upplever jag att det är inte självklart att svaret är det som har kostat mest pengar. Bara för att barn har spenderat hela sommaren hemma i Sverige så kanske inte barnet upplever att man har haft en tråkig sommar? Att få vara ute och leka med sina kompisar, gå och bada eller bara att få spendera lite tid med sina annars hårt arbetande föräldrar tror jag kan upplevas som en fantastisk sommar. Vilka är vi vuxna att värdera barnens upplevelser i kronor och ören?

    Som sagt frågan är inte tillräckligt viktig att ställa för att det ska finna risk för barn att må dåligt, men ibland undrar jag om det är vi vuxna som gör värderingen istället för barnen själva. Att som pedagog/lärare istället höja de erfarenheter som inte har något ekonomiskt värde tycker jag är av större betydelse..

  • Hans Lundgren säger: 2014-08-12 kl. 00:52

    När jag kom tillbaka från 4 veckor semester och ingen brydde sig att fråga mig hur jag haft det insåg jag att det var dags att byta jobb. Jag kan skriva en lista med saker man kan göra gratis, som ger upplevelser och minnen för BARNEN. Allt måste INTE kostar pengar! Skogen, sjöar och berg finns i närheten för alla i vårt vackra land.. Ingen jobbar 24 timmar 7 dagar i veckan. Sånt här j’vla kommunist-tänkande får mig att må illa 🙁 Klart man ska fråga och prata med barnen vilka upplevelser dom haft under sitt sommarlov! Har dom haft det skit, ska inte skiten sopas under mattan, utan kanske hellre reflektera över barnets familje-situation, och kanske stöta och hjälpa utifrån det. Detta är bara MIN MENING.

  • Hans Lundgren säger: 2014-08-12 kl. 00:53

    När jag kom tillbaka från 4 veckor semester och ingen brydde sig att fråga mig hur jag haft det insåg jag att det var dags att byta jobb. Jag kan skriva en lista med saker man kan göra gratis, som ger upplevelser och minnen för BARNEN. Allt måste INTE kostar pengar! Skogen, sjöar och berg finns i närheten för alla i vårt vackra land.. Ingen jobbar 24 timmar 7 dagar i veckan. Sånt här j-vla kommunist-tänkande får mig att må illa 🙁 Klart man ska fråga och prata med barnen vilka upplevelser dom haft under sitt sommarlov! Har dom haft det skit, ska inte skiten sopas under mattan, utan kanske hellre reflektera över barnets familje-situation, och kanske stöta och hjälpa utifrån det. Detta är bara MIN MENING.

  • Carola säger: 2014-08-12 kl. 06:52

    Hej !

    Mycket bra skrivet.
    Min egna reflektion över detta (när jag varit med första dagen på HT) är att barnen i låg/mellanstadiet helst vill berätta om just stenar, fiske, ormar, bad och kompisar. Jaaa och till föräldrarnas stoooora förtret de vill ju glänsa med duktighet om hur fantastiska och bra föräldrar de har varit under sommaren med resor, jippon och annat, jaaa klart att barnen till viss del uppskattat allt ” flaxande” men det behöver inte nödvändigt vis vara barnens bästa sommar minne. Jag har varit med om scenariot där frustrerade föräldrar blivit arga (ja på ett ursäktande sätt) och teater viskat till sitt barn ” berätta om Mallis, Liseberg, ETC ETC, men barnen vill berätta om ”stenen i fickan”. Jag och min yngsta son pratar om detta om frågan som kommer och vi brukar minnas vår sommar och så frågar jag honom vilket som var bästa för honom inte för mig .

  • Cecilia säger: 2014-08-12 kl. 06:53

    Jag är inne på Hans linje. Jag jobbar med yngre barn och jag tror att den här diskussionen delvis bör belysas ur ett åldersperspektiv. För mig som arbetar med barn 6-8 år gamla så handlar det till stor (största?) del om reflektion. Att kunna se tillbaka, kunna återberätta, kunna reflektera. Detta är något som vi gör varje måndagsmorgon, fast då är det ju något från helgen som de får berätta om. Sedan är det upp till mig som pedagog att se till att de som varit på utlandsresor får lika mycket gehör som de som legat hemma och slappat. Självklart berättar jag ju även själv om min egen sommar/helg och där har jag ju också en chans av att belysa ”det lilla”, t.ex. läst en bok, sett en film, tagit en långpromenad.

    Att inte fråga mina elever, som jag inte träffat på två månader, vad de har gjort under all den här tiden känna inte heller bra. Jag är genuint intresserad, precis som jag är intresserad av hur mina kollegor har haft det under sommaruppehållet. Det är däremot mitt ansvar som pedagog att göra detta till en bra stund för samtliga barn.

  • Anna säger: 2014-08-12 kl. 08:11

    Hej och tack för en väldigt läsvärd text. Jag vill dela med mig av några tankar och funderingar jag fick när jag läste den.

    Kan det inte vara så att vuxna människor är så beroende av att berätta vad de gjort under sommaren/julen/påsken just eftersom de ”lärt sig” det i skolan? Det blir något som vi förväntas fråga samt svara på.

    Jag tycker det låter utmärkt att hellre lära nästa generation att blicka framåt. Då kanske vi kan få fler som kommer tillbaka till sin arbetsplats fylld med förhoppningar istället för fikarast-långa utlägg om hur underbart det var i/på [valfri super-semester-charter-äventyr-ort] och att ALLA borde åka dit så fort de får chansen (det är konstigt att alla inte redan varit där).

    Om man dessutom skulle slippa alla förhör om exakta temperaturer, badvattentemperaturer och soltimmar eller exakt var de var när skyfallet kom så skulle jag vara en mindre irriterad människa.

    Återigen, tack för intressant text.

    /Anna

    • micke säger: 2014-08-12 kl. 10:00

      Tack för härliga ord! Kände både glädje och energi:)

  • Roland N säger: 2014-08-12 kl. 19:07

    Verkar som att vi ska lära barnen Jante i tidig ålder.
    Att planera och unna sig något extra som man sedan inte ska få glädjas åt?
    Högst sannolikt är att alla barn redan vet det mesta om varandra via sociala medier.

  • anna barvehed säger: 2014-08-12 kl. 20:20

    Så klokt önskar att detta togs upp tidigare.

  • lotta säger: 2014-08-12 kl. 21:46

    Håller helt med micke. Sluta fråga. Har själv upplevt hur det känns när man får en fråga om vad man fått i julklapp, vad man gjort på sommarlovet. Jag ville inte svara för loven var ett helvete. Jag är uppväxt i trasig familj med alkohol och slagsmål, med att få en klubba i julklapp. Det är inget man vill dela med sig och då tvingas man ljuga. Man har redan ett uselt självförtroende och det blir inte bättre av att behöva ta till en lögn vilket man gör hellre än att berätta om sin eländiga tillvaro. Man skäms. Så sluta fråga!!!!

  • Maria Andersson säger: 2014-08-13 kl. 05:40

    Härligt Micke. Jag tror detta är en av de mest plågsamma frågor en som arbetar med barn kan ställa och det gäller alla ledigheter. I mitt jobb har jag mött många som sett skolan som sin trygga zon. Sommar, jul eller bara en helg spelar ingen roll , pengar, alkohol och våld är tyvärr vardag för långt fler barn än man kan tro. Frågan vrider bara runt kniven lite extra medans och för de andra kan den kvitta. Tack för ett bra inlägg, hoppas ditt budskap går fram .

  • Cecilia Cederborg säger: 2014-08-13 kl. 07:17

    Instämmer helt och fullt med vad du skriver. Hoppas verkligen att skola tar del av detta också så det blir förändring.

  • Sandra säger: 2014-08-13 kl. 07:19

    Spontant känner jag nog att den här hypen om att man MÅSTE ha gjort något fantastiskt stort under sommaren är skapad av oss i vuxenvärlden i vår iver att absolut inte råka trampa på en tå. Barnen själva verkar ganska nöjda med det man hittar på med dem oavsett budget. Så kanske är det vi som skuldbelägger upplevelsen och inte tillåter den att lyftas på rätt sätt?

  • Mona säger: 2014-08-13 kl. 08:16

    Tack för en viktig diskussion! När jag var rätt ny som lärare berättade en kollega att hon numera aldrig ställde den här frågan efter sommarlovet. Jag häpnade – varför då? Jo, berättade hon. Det slutade hon med efter det året när barn efter barn viftat ivrigt och berättat om sin sommar. Alla utom en pojke som liksom försökte vara osynlig.
    -Och du då, Pelle, frågade fröken.
    -Nej, jag har inte gjort något.
    Eftersom fröken visste att pojken bodde bara några hundra meter från ortens jättefina badstrand, och sommaren varit härlig, sa hon:
    -Men du har säkert badat och lekt vid stranden?
    -Nej, sa pojken. Det var ingen som hade tid att följa med mig.

    Den här berättelsen har levt kvar inom mig i många, många år. Jag vet inte varför ingen ”hade tid” att följa med pojken till stranden två minuter bort. Psykisk sjukdom? Missbruk? Nej, jag vet inte. Men varje gång jag tänker på detta kan jag känna pojkens ångest. Först ta sig igenom en hel lång sommar och sedan behöva visa upp detta för klassen.
    Vi vuxna måste verkligen bli bättre på att fråga oss själva varför vi gör det vi gör. Och framför allt i skolan, dit alla barn måste gå. Dels ska alla ha rätt att må bra och utvecklas där, dels ska den begränsade undervisningstid som finns användas på ett klokt sätt.

  • Carola säger: 2014-08-13 kl. 17:39

    Hej!
    Jag tycker visst man jan få berätta för sina kamrater hur man har haft det i sommar. Det handlar mer om hur vi vuxna lyfter det de berättar. Att fått umgås med familjen, träffat släkt, ätit glass eller badat är väl fantastiska saker att lyfta. Varför ska allt ställas mot varandra och mot utlandsresor mm..? Varför ska vi lära våra barn vad som är ses mer fint än annat? De flesta har nog någon form av upplevelser och jag hade själv en dotter som inte fick uppleva mycket den sommaren vi separerade…men oj vad viktigt det var för henne att berätta om det lilla hon varit med om för sina vänner. Det lilla i vardagen som vi vuxna kanske måste våga se och lyfta för många barn.

  • Linda säger: 2014-08-13 kl. 18:05

    Jag tycker om när barn berättar, de behöver träna på det oavsett innehåll. Idag består deras verklighet av vuxna som skriver korta texter på telefoner och andra devicer, men långa konversationer är sällsynta.

    Så även sommarfrågan kan ställas tycker jag, i andemeningen att alla får berätta och att alla får känna sig tacksamma för det de har upplevt oavsett värde. Och att fånga upp dem som inte har det bra hemma. Det är också viktigt. De som sitter tyst och inte berättar kanske inte heller kommer prata mycket när frågan om framtidsförväntningar ställs (vad ser du fram emot i skolan under hösten)?

    Då behöver de en helt annan hjälp ändå.

  • Marit Nordin säger: 2014-08-13 kl. 22:38

    När jag var 7 år skulle alla berätta inför klassen vad vi gjort under sommarlovet. Jag hade haft en fantastisk sommar. Höjdpunkten var när jag och mamma skulle åka rälsbuss och hälsa på vänner i en större stad 10 mil bort. Familjen hade två flickor i min ålder och vi lekte och hade jätteroligt. När jag glad och stolt skulle berätta inför klassen om min roliga resa fick jag en oväntad reaktion.
    De elaka killarna i klassen hånskrattade åt mig! Inför hela klassen!
    -Ha ha ha Borlänge?! Har du bara varit till Borlänge, ha ha ha!?
    Jag minns att jag blev jätteledsen. Jag som haft så roligt!
    Det jag lärde mig i skolan den dagen var att man måste ha varit minst till Gröna Lund för att inte bil utskrattad inför hela klassen. Helst skulle man ha varit två veckor till Kreta.
    Min son börjar i ettan på måndag. Han har haft ett jätteroligt sommarlov med lek och bad. Ska han också behöva utskrattad för att vi valt att inte resa någonstans?
    Vill barnen prata om sina Thailandsresor kan de göra det på rasten isället.

  • Carl Stridsberg säger: 2014-08-15 kl. 12:18

    Det handlar väl inte om att förminska barns upplevelser av sitt eget sommarlov. Mer om att skydda dem från alla mobbare och rika ungar som varit med farsan och morsan i deras båt i skärgården och som högljutt visat vilket fint sommarlov de haft medan andra ungar ”bara gått hemma på stan”.

    Håller helt och hållet med att man ska skippa den här frågan och istället ge mer utrymme för vad barnen förväntar sig/önskar få ut av höstterminen som ligger framför dem.

    Det handlar inte om avundsjuka som någon jeppe skriver här. Visst har barn liksom deras föräldrar olika förutsättningar här i livet. En del föds med silverskeden i munnen. Andra växer upp i fattiga alkoholmissbruksfamiljer som jag själv. Och det fick jag ofta höra också från ungarna från de välbeställdas grupp. Det är det vi vill att ungarna ska slippa höra. De ungar som inte haft lika gynnsamma uppväxtvillkor som många andra..

  • Joanna säger: 2014-08-18 kl. 14:37

    Tack för en mycket läsvärd text. Det är viktigt att tänka på att alla inte har samma förutsättningar och att inte ”spä på” vissas lycka och andras ångest.

    Idag firade vi dock att våra elever kom till skolan med flaggan hissad på samma sätt som vi hade flaggan hissad på studenten och skolavslutningen. Vi firade att ett nytt läsår började.

  • Jan Wsterberg säger: 2014-08-20 kl. 06:27

    Tycker inte man som lärare måste göra allt ”politiskt korrekt”. Gör det du känner faller sig naturligt för dig med din klass så blir det nog bäst både för dig och eleverna!
    Janne

  • Mari Johansson säger: 2014-08-21 kl. 08:46

    Så himla bra skrivet Micke och jag instämmer till fullo! Varför, varför, varför dessa frågor? Om en del vill berätta så låt dem göra det i skrift till dig som en skrivträning och du kan som lärare kommentera och uppmuntra. Kanske någon vill berätta om sin sten som man hittade och då får man göra det, kanske vill man berätta om vad man tänker kan bli kul under hösten, men det behöver inte bli något nytt instagram, my story, facebook, whatever…för det finns det redan så mycket av! Ge alla möjliga förslag på vad de kan skriva om eller rita eller…

  • bithc säger: 2015-04-06 kl. 12:19

    Du suger kuk din jävla idiot

  • Sofi säger: 2015-08-17 kl. 00:34

    Precis! Fan va jag hata den frågan i skolan och oj va jag ljög! Du kan tro jag hade gjort maaaaassor! Jag minns jag va så avundsjuk på en tjej i klassen som hette Johanna hon reste alltid varje sommar. Brun var hon och massor hade hon att berätta. Jag satt i mitt klassrum när vi skulle börja 6an och lyssna på henne de va då jag bestämde mig, mina barn ska få bli Johanna. Resan vi gjorde i sommar till Turkiet betydde så mycket för mig. Som vi har sparat och kämpat och äntligen fick även jag och mina barn få vara Johanna en sommar. Sista kvällen i Turkiet var mina känslor så överflödiga och Mina tårar bara rann. Jag hade lyckats dom fick ha något att berätta när skolan startade! Så snälla alla lärare alla barn är inte en Johanna utan vissa barn är en Sofi och de lämnar djupa spår att behöva ljuga om en hel sommar ?

    • micke säger: 2015-08-17 kl. 06:23

      Tack Sofi och Johanna:)

Kommentera


Ett tips till alla lärare inför skolstart!

  Började morgonen med att skriva en liten grej på Twitter. Men jag tycker att detta är så viktigt så jag delar det även här:) ”Snälla lärare,fråga inte barnen vad […]

Det sanna mötet.

Blev så tokförälskad i denna teckning av Alfons att jag även måste publicera den på min blogg. Detta mest för att veta att den finns även om datorn går sönder eller […]

Tio röda rosor.

”När jag stod där och vattnade mina tio rosor kunde jag se hur en hade  vissnat och dött. Jag fick panik. Jag vattnade den tills vattnet var slut i kannan. […]

SENASTE FRÅN INSTAGRAM

FÖR BOKNING OCH KONTAKT



Nyhetsbrev

Prenumerera på nyhetsbrev i samarbete med Jesper Juul & Family Lab!






Kontaktuppgifter

MICKE GUNNARSSON.