Det är helt ok att somna som ovänner.

 

Jag har ofta hört att vad man än gör så ska man inte somna som ovänner. Detta gäller med sin partner men framförallt sina barn. Jag tror inte alltid på den regeln. Jag ska försöka förklara varför.
– Jag vill inte till skolan!
– Jag tänker inte gå till skolan idag!
– Jag hatar dig pappa!

Har du varit med om liknande situation på morgonen när det är så mycket som ska synka?
Jag var med om det i morse.
Från absolut ingenstans kom denna vilja från min grabb.

Jag frågade om det var något särskilt som hänt eller om det var något vi borde snacka om. Det kom liksom så plötsligt. Men det var det inte. Han ville bara inte.
Hahah….så där står man som pappa. Jag vet att jag inte tänker börja skrika, skälla, hota banka i golvet för det hjälper inte. Kanske kan jag iofs skrämma honom så till den milda grad att han inte vågar annat än att gå, men det vill jag inte.

Jag ser på klockan att nu är det kört. Både han och jag kommer att komma för sent, så det spelar liksom ingen roll. Jag märker dock att motståndet från hans sida inte är så pass allvarligt att vi bör stanna hemma. Det skulle ju kunna vara så.
(Jag minns ett par gånger då jag var i hans ålder och i panik skrek åt min mamma i trappuppgången, hur jag grät och grät och hur min mamma i panik bar mig ner för trapporna för att hon ville så gärna att jag gick till skolan. Hon ville mig väl. Men så kommer jag ihåg hur en äldre man som jobbade som psykolog mötte min mamma och en gallskrikandes Micke i trappuppgången och tittade fint på min mamma och sa:
– Hm..ser ut som att Micke kanske behöver vara hemma med Mamma idag.
Jag vet hur min mammas börda av tvång och skuld föll från hennes axlar och hur hon kramade om mig och hur vi behövde varandra hela den dagen. Och hur denna dag och några till även var viktiga för att få reda på den problematik som jag upplevde i skolan kunde komma fram ur garderoben.

Men det är en annan historia. Tillbaka till i morse.
Jag märkte att han inte ville gå. Och jag sa att jag verkligen kunde känna igen mig i hans känsla. Hur man vill stanna hemma. Vara kvar i sängen. Men idag så vill jag iväg till jobbet och jag önskar att han också går till skolan. Jag berättade att jag var tvungen att köra nu och att jag kommer att gå ut till bilen så länge. Jag väntar i två minuter sedan så kör jag.

Så där sitter man i bilen, nästan som i en spännande film. Vad ska hända? Kommer han att komma? Jag väljer att fokusera på situationen och hur jag nyfiken vill se hur detta utvecklar sig och även tänker på att jag vill ”vinna” idag…hahaha. Hur kan jag fixa detta på ett bra sätt.

Dörren öppnas och han kommer släpandes med väskan. Kastar in den i bilen så jag får den i ansiktet. Jag andas. Men jag startar inte denna gång heller ett krig, jag är glad att han är här. Säger dock att jag inte gillar att han kastar in väskan och att det faktiskt kunde gjort jäkligt ont.

Han är tyst och sur. Han vill inte prata.

Jag försöker ett par gånger under resan att prata om innebandy eller något annat kul.

– Håll tyst pappa! Jag hatar dig och jag vill bli adopterad.

Med det svaret så är han grymt tydlig. Jag bör vara tyst, tänker jag. Så jag väljer tystnad och istället börjar jag sätta mig in i hans situation just nu. Hur jäkla jobbigt det måste vara att vara han just nu. Hur kan kämpar där inne i sin lilla kropp med en massa saker. Han vill inte. Men han gör det ändå. Han har en dålig morgon. Har du haft det någon gång? Självklart.

Vi stannar vid skolan. Jag säger:
– Han en bra dag.
– Tyst!

Och så stängs dörren. Jag kör.

Det tar nu ca 5 minuters tanke och känsloarbete i mig, med just frasen att man bör bli vänner innan man skiljs åt. Jag borde kanske gjort något mer för att få honom att bli glad, bli på bättre tankar. Man jag är inte för belöningssystem eller mutor.

Jag bestämmer mig och säger till mig själv högt i bilen:
– Man kan visst somna som ovänner!

Jag kan ju inte tvinga min grabb att vara glad bara för att JAG vill det. Jag äger ju mitt problem. Han måste inte vara glad. Han får vara sur på mig. Han får hata mig en smula. Han får känna att han vill bli såld på blocket…hahahaha. Han måste få göra sin resa. Och jag vet att han gör det, likväl som jag gör den. Jag sitter i min bil och han går upp via skolgården med vetskapen att lektionen redan har börjat.

Detta är livet.

Jag älskar min lilla son så mycket att det kryllar sig på ryggen ändå.

Nu väntar jag med spänning hur vi kommer att mötas i morgon bitti, då jag möter honom igen och viskar…god morgon. Han får vara sur på mig, även om det är det jag inte helst önskar.

Kram/Micke
PS. Tack för en vacker bild Gerry Thomasen

Personlig utveckling OKTOBER 15, 2014

KOMMENTARER

3 svar till “Det är helt ok att somna som ovänner.”

  • Eva Lindberg Östberg säger: 2014-10-15 kl. 11:09

    HÖG igenkänningsfaktor, Micke! Nästan aldrig nu (åk 6) men ofta förr. Känner igen ”byta förälder” men även hur man så gärna vill få göra allt bra.
    Och vilken underbart klok granne/psykolog 🙂

  • Helena säger: 2014-10-15 kl. 22:14

    Tack Micke för att du delar med dig!
    Det betyder mycket att få höra hur andra har det i jobbiga situationer, när livet inte går på räls.

    Så starkt av dig att hålla dig lugn och se allt lite i perspektiv. Ibland är livet jobbigt även för våra barn men man måste ju över det och istället bli stärkt över att själv som barn märker att det går över och att det är inte min pappas (eller mammas fel) vilket dom ju kommer på själva.

    Hoppas att nifår några sköna mornar nu 🙂 Att han har en pappa som vill vara världens bästa och som verkligen försöker vara det det har jag förstått och det kommer även han att veta och märka tids nog!

    Du hjälpte mig genom att berätta, att barn ibland ”hatar” en fast man bara försöker att göra allt man kan för dom. Dom är ju det bästa och käraste man har 🙂 Jag läste din text med tårar i ögonen och med känslan att det mesta löser sig och imorgon är en ny dag! Stort tack, Micke!

    Kram från Helena!

    • micke säger: 2014-12-11 kl. 22:53

      Tack själv kära vän! ta hand om dig!

Lämna ett svar


Ro

  Idag är det Fredag. Många av oss pustar ut efter en lång vecka, andra förbereder sig kanske för att gå på helgens skift. Jag själv har haft en underbar […]

En av de fem…

En liten hälsning från ett utav många barn någonstans där ute i världen…. Ännu en helg då jag fick använda min fantasi för att kringgå mina polares fråga om vi […]

Välkomna till årets sista helkväll i barnens tecken!

  För 4 år sedan så fick jag tips om en bok med titeln ”Växa – Inte lyda”. Den boken av Lars H Gustafsson tillsammans med Jesper Juul fick mitt […]

SENASTE FRÅN INSTAGRAM

FÖR BOKNING OCH KONTAKT



Nyhetsbrev

Prenumerera på nyhetsbrev i samarbete med Jesper Juul & Family Lab!






Kontaktuppgifter

MICKE GUNNARSSON.