Därför kommer inte Jimmie Åkesson tillbaka, om ni frågar mig.

 

Jag brukar aldrig skriva om särskilda personer, men jag har funderat en del och vill mest bara dela med mig utav min känsla och till viss del egen erfarenhet. Detta inlägg handlar inte om enbart Jimmie, SD:s partiledare som förra veckan drabbades av utmattningsdepression, utan detta handlar nog om alla de jag mött och även mig själv som gjort liknande resa. Och självklart ser resorna ur denna situation olika ut. Men om ni frågar mig så kommer aldrig mer Jimmie tillbaka.

Varför inte?

För det första, han ska inte tillbaka! Under min egen tid som sjukskriven så var det verkligen samhällets mantra:

– Micke du måste komma tillbaka. Micke när kommer du tillbaka? Micke vi ska nog se till att få dig tillbaka.
Det tog ett bra tag innan jag förstod hur galet resonemanget var. Jag skulle ju aldrig mera tillbaka, jag var tvungen att ta mig framåt mot något nytt. Att ta mig tillbaka till det leverne som hade försatt mig i utbrändhet var ju rena galenskapen. Så insikten om att jag inte skulle tillbaka var det första steget mot ”tillfrisknande” om ni frågar mig. Det var nu jag insåg att jag behövde bra stöd och hjälp för att ta mig och mitt liv till en ny plats. Kanske mer till en ny plats inom mig snarare än utanför mig.

För det andra. Jag har mött flera vänner som varit där jag varit och som nu exempelvis Jimmie antagligen också har hamnat. I första fasen har vi alla skyllt det hela på jobbet, de yttre omständigheterna. Chefer, media, samhället, jobbet, familjen…ett första fokus var att ändra på dessa ting. MEN så efter ett tag. Efter många tårar, många timmars sömn, oro, vilsenhet, ångest och en näst intill chock över hur man liksom kan må som man mår, så inser man….det handlar om mig. Det handlar faktiskt om mig. Inte vad jag gjort utan hur jag gjort det jag gjort. Varför kan jag inte säga nej? Varför skriker jag efter bekräftelse? Varför driver jag min linje så hårt? Varför vägrar jag att lyssna? Varför är karriären så viktig? Varför lyssnar jag inte på barnen? Det är nu resan inåt börjar. En resa som jag tror alla har behövt göra för att komma upp på andra sidan bron, en sida som oftast brukar vara finare och mer lustfylld än den man befann sig på tidigare. Man ”levlar” upp! Detta är oftast ett hårt och jobbigt arbete. Det är nu frågor som kärlek kommer in, barndom, självkänsla, självförtroende, rädslor, skuggor, smärta, förlåtelse mm. Detta är inget vi klarar själva om ni frågar mig. Vi behöver professionell hjälp. Om detta är psykologer, terapeuter, behandlingshem…eller som för mig platsen Baravara….ser nog väldigt olika ut.

Mitt tips är att testa sig fram. Jag mötte ett antal psykologer men det funkade inte. Inte på grund av dom utan kemin och mötet oss emellan. Kombinerat med detta så vet jag också hur många med mig börjat att läsa filosofiska böcker av ex Eckhart Tolle, Don Miguel Ruiz, Wayne Dyer, Byron Katie, Kåverts och Nilsonne mfl. Vi har börjar promenera i naturen, gått på spa….vi har börjat se nya saker i livet. Vi har börjat att ta hand om oss själva och lyssna inåt.
Detta kanske låter lite halvflummigt, men jag vet för min egen del vad jag pratar om och jag vet att flera med mig skulle skriva under.

Det är nu det visar sig runtomkring vilka vänner som fortfarande älskar en eller blir rädda och drar. Som för Åkessons del så kommer det garanterat bli en utmaning för hans partikamrater. För jag tror att de kommer att få möte en helt annan Jimmie. Det är då det kommer att visa sig om de står upp för honom även som person.
Det vi behöver, vi som ”gått in i den berömda väggen” är acceptans och tillit. Vi förstår att ni inte förstår men lita på oss och det vi gör. Och försök orka med oss när vi behöver prata…det är ok om ni bara lyssnar med halvt öra…bara ni är där. Vi är sköra. Bara för att vi går på SPA så betyder inte det att vi nu är starka. Ha tålamod.

Flera av oss når en ny dimension i livet. En dimension där vi ser saker och möter livet på ett sätt vi inte tidigare trodde var möjligt. En fågel på en gren är inte länge bara en fågel på en gren. Ett barn som hoppar i vattenpölen är inte längre bara ett barn som hoppar. Vi ser hur ett äldre pars händer flätas samman. Ett nyfött barns ögon är inte längre ett par ögon utan något mycket större. Vi känner vår egen viktlöshet då vi ligger i badet. Vi kanske börjar skriva små vackra rader som vi publicerar på nätet :-)Det kan till och med bli så att vi rätt som det är bara gråter för att det känns så stort att liksom få leva. Hahahaha…!

Som jag inledde så vet jag att allas resor ser olika ut. Men det jag beskriver vet jag har hänt mig själv och flera nära och kära. Det behövs en rejäl kris i livet för att vi ska vakna till, en smula ytterligare. Det var inte kul att ligga som en abborre på land och bara andas där i sängen, men med perspektiv och nästan 7 år senare så är det antagligen det viktigaste jag gjort. Jag är tacksam idag hur konstigt det än låter.

Med dessa erfarenheter och tankar så är jag ganska så säker på att Jimmie Åkesson inte kommer att komma tillbaka. Dels för att han inser att det är ju som sagt var inte tillbaka han ska. Visst kan man gå tillbaka till sitt gamla jobb, det kan funka (majoriteten gör nog inte det gissningsvis, inte för att det är fel på jobbet, utan för att man snarare växer ifrån det.).
Men den största anledning till att jag tror att Jimmie inte kommer att komma tillbaka är på grund av den resa jag hoppas han tar sig tiden att göra nu. Det önskar jag nästan att alla gjorde:-) Dvs….börjar titta inåt. Och när vi väl börjar kika in där så inser vi att ord som kärlek inte längre bara är ett ord, utan något betydligt större. Och det är när detta sker som jag tror att Jimmie inte kommer att kunna fortsätta vara ledare för SD. Han kommer att växa ifrån det. Det kommer att göra ont då han inser detta ske, vem är jag nu… men det blir en väg han måste följa….och då hoppas jag att hans kamrater både utanför och innanför partiet finns där för den person han är och som vi alla andra också är, Födda till godhet. Varför skulle vi annars reagera när vi möter ondska på tv, i radio, tidningar, nätet etc.

Jag har ingen aning om Jimmie läser detta, antagligen inte. Men oavsett så säger jag kram och krya på dig. Det är dags att utforska det okända. Och det måste få ta den tid det måste ta. Men mitt tips, ge all in. Oavsett vad du möter där inne, bara fram med skiten. Vi har alla en massa spöken i garderoben och det är först när det möter ljuset de försvinner. Och kom ihåg en sak till. Tårar städar våra ögon så vi kan se än klarare. Du är med största sannolikhet på väg mot något ännu bättre!

/Micke

Personlig utveckling OKTOBER 20, 2014

KOMMENTARER

9 svar till “Därför kommer inte Jimmie Åkesson tillbaka, om ni frågar mig.”

  • Mela säger: 2014-10-20 kl. 12:04

    Fan, Micke. Jag grinar så jag skakar…av tacksamhet, av sorg, av glädje, av hopp. Står på en smärtsam plats av insikt. Tack, för din text. /Mela

    • micke säger: 2014-10-20 kl. 12:10

      Ta hand om dig min vän:)

  • Mari säger: 2014-10-20 kl. 20:38

    Så galet bra skrivet 😉
    Vet inget annat sätt att säga det på. Tack för att du delar med dig av din resa. Känner igen mig i väldigt mycket. Och kan även känna som du sagt/skrivit någon gång, tror jag? 😉
    Att jag är glad idag för min resa och jag VILL inte o kan omöjligt komma tillbaka. Det är så mycket ”strunt” som jag lagt bakom mig. Och där ska det ligga.
    Tack för allt gott jobb du gör för vår framtid i Sverige 🙂
    Kram Mari

  • Katti Abraham säger: 2014-10-21 kl. 16:09

    Jag kan bara hålla med, så fantastiskt bra skrivet! Jag vet vad du menar och skriver. Jag är med i samma resa jag med. För 14 år sedan ”sprang jag in i väggen” jag med dock skillnaden mellan mig och de andra är att jag har aldrig fått någon hjälp för det. Läkare sa att du ser så bra och frisk ut, han bara skrattade åt mig, tyvärr. Nu i senaste 2-3 åren tar jag hand om mig nästan ordentligt. Nu samlar jag krafter och kanske min resa började för 2-3 år sedan och mycket återstår ännu dock på rätt spår nu. Tack för en intressant artikel. Sköt om er ni därute :)!

    • micke säger: 2014-10-21 kl. 16:12

      Den bästa hjälpen fick jag lösa själv samt hade jag turen att ha olika arbetsgivare som såg personlig utveckling som fortbildning och kompetensutv. Idag är jag egen företagare och nästan tvingar oss på jobbet att söka inåt, reglektion på spa, promenadmöten i skogen, retreats osv. Ett välmående företag startat med välmående människor:)

  • Susan Billmark säger: 2014-10-21 kl. 21:38

    Känner igen mig i vartenda ord! För 13 år sedan var jag där! Min man hade redan varit där. Med vitt skilda symtom, och på grund av olika orsaker. Vi har tagit hand om varandra. Grävt, gråtit, klättrat upp och gått vidare. Vi lever tillsammans och jobbar tillsammans för att förändra världen för förhoppningsvis några! Mycket bra formulerat Micke! Kram Susan

  • Lili Berggren säger: 2014-10-26 kl. 10:41

    Har också varit där men tagit mig fram till andra sidan. Många tunga år med många djupa deppar o ifrågasättande om det var värt att finnas. Nu vet jag att det var värt o jag ser, upplever starkare, känner lycka, känner saknad, känner längtan, känner glädje med mycket större intensitet än förr. Så klart är inte livet alltid en dans på rosor men nu kan jag ta även oro o problem med en helt annan styrka och en lust att lösa det i stället för att gå sönder.
    Det du skriver är det bästa jag läst på länge. kram

  • Lisa säger: 2014-11-02 kl. 20:40

    Hej! Jag hittade just hit! Vilken otrolig inspirationskälla du är, helt klart! Hela projektidén är toppen, säger jag som nybliven (och sjukskriven) lärare/pedagog. Jag håller med i mångt och mycket när det gäller bemötande av barn och ungdomar! Sen känner jag igen mig mycket i dina ord. Inte bara i denna text. Jag gick in i väggen i en livskris för snart ett år sedan och famlar fortfarande omkring i denna ”terapidjungel”. Jag tror att jag vet vad jag behöver, men ändå är det så svårt att hitta det rätta. Retreat ska jag söka mer om! Promenader och fotografi håller mig vid liv och Eckhart Tolle är på väg med posten! 🙂 Tack för bra ord!

    • micke säger: 2014-12-11 kl. 22:50

      Tack kära vän! Ta hand om dig och tveka inte att höra av dig om du behöver bolla tips om ex böcker, retreat , tankar etc.
      Kram om dig!

Kommentera


Det är helt ok att somna som ovänner.

  Jag har ofta hört att vad man än gör så ska man inte somna som ovänner. Detta gäller med sin partner men framförallt sina barn. Jag tror inte alltid […]

Ro

  Idag är det Fredag. Många av oss pustar ut efter en lång vecka, andra förbereder sig kanske för att gå på helgens skift. Jag själv har haft en underbar […]

En av de fem…

En liten hälsning från ett utav många barn någonstans där ute i världen…. Ännu en helg då jag fick använda min fantasi för att kringgå mina polares fråga om vi […]

SENASTE FRÅN INSTAGRAM

FÖR BOKNING OCH KONTAKT



Nyhetsbrev

Prenumerera på nyhetsbrev i samarbete med Jesper Juul & Family Lab!






Kontaktuppgifter

MICKE GUNNARSSON.