Tror ni jag är Tomten eller!? (kanske i huvudet på en tonåring)

 

Fan vad ni verkar önska er mycket av mig. Visst gör ni?

Ni sneglar på mig under utvecklingssamtalet då min mentor berättar att det blir E i biologi. Ni tittar på varandra och jag kan se hur din blick flackar och hur ni önskade något annat.
– Vi vet ju att du kan så mycket bättre! Nu blir det till att kämpa på om du ska få den där 500 hundringen för varje A. Ni skrattar. Sedan blir det tyst.
Vi tittar på ett nytt papper, jag har nu 5 små röda streck i min kvartalsrapport när det gäller att komma i tid. Ni tittar på mig. Jag tittar ner. Vet inte ens när jag kommit för sent? Ärligt! Totalt handlar det om 11 minuter på en hel jävla vår!!

Bra jobbat gubben!
Vi vet båda att det inte var bra. Inte bra. För jag är inte bra. Jag fattar väl att ni önskar att jag kunde dribbla med bollen lika snyggt som Olof gör, eller att jag kunde skjuta lika hårt som Mårten. Jag fattar att ni blir lika oroliga som jag varje gång jag får bollen. Det är lugnt…var ärliga istället.

Det kommer gå bra för dig!
Sedan känner jag ändå att ni önskade att jag var mer framåt, att jag tog för mig mer. Att jag var mer driven, att jag lätt snackade med vuxna och var så jävla trevlig på släktkalasen. Jag hatar dessa middagar. Och om ni hade vågat vara ärliga och sagt allt det ni säger timmen innan vi kommer fram så hade det sett annorlunda ut! Era coola klappar på axeln och snack om mig inför andra hjälper inte.

Du som är så snygg!!
Jag hör era vackra ord när jag står och drar i den förbannade tröjan som knappt täcker magen längre. Jämte står du svettig efter ännu ett träningspass och vrider och vänder på dig framför spegeln. Du springer bort till vågen och kollar av. Du säger att jag är fin som jag är och att det alltid är insidan som räknas. Stick och brinn och förklara varför du vill bjuda mig på ett gymkort! Förklara det fina då kanten på mina underkläder viker sig hela tiden! Jag vet och du vet.

– Sitt inte där med mobilen och slösa bort ditt liv!
Är du säker på att vi talar om mitt liv, eller är det ditt? Vad har ni för planer för mig? Vad är det ni vill? Får jag se er önskelista. Fram med den!

Just nu vill jag bara lägga mig under ett täcke. Få ta av mig tomtedräkten en stund. Bort med det vita skägget och luvan. Kan tänka mig att ligga en stund helt naken. En stund då jag bara får vara den jag är. Och längst inne i mig finns en längtan, att du, just du, skulle vilja krypa ner jämte mig, lika jävla naken….och låta oss bara mötas som barn och vuxen med en känsla av att allt redan är ok. Inga mer önskningar från någon av oss. Utan bara vila i din stora famn och känna att jag är älskad redan nu och precis som jag är.

Chilla

(OBS denna text är inte till för att sänka oss vuxna, eller ge sken av hur förskräckligt det är att vara tonåring. Detta är snarare en text jag önskar ska uppmuntra oss än mer att försöka förstå varandra och mötet med oss själva. Att livet inte alltid är en dans på rosor utan kan kännas riktigt törnigt och taggit med. Och då behöver vi varandra än mer.)

Kram/Micke

Personlig utveckling JANUARI 23, 2015

KOMMENTARER

0 svar till “Tror ni jag är Tomten eller!? (kanske i huvudet på en tonåring)”

Lämna ett svar


En fräsande katt kan skänka en insikter!

  Hej på er vänner! Haha…har egentligen så mycket jag skulle vilja skriva om just nu men jag hinner banne mig inte med. Efter det att jag berättade om den […]

Premiär för vår lilla stora pixi, ”NÄR JAG GÖR SOM JAG GÖR.”

  Under året har jag klurat på att skapa en liten barnbok för vuxna. En liten hälsning från ett barn till oss. Jag bestämde mig då för att skriva om […]

Måste jag vara glad över de klapparna jag inte är glad över?

”Du ska vara glad att du fick julklappar, det finns de barn som inte får några alls!!” Men ärligt, kan det inte vara ok att bli besviken då? Våra barn […]

SENASTE FRÅN INSTAGRAM

FÖR BOKNING OCH KONTAKT



Kontaktuppgifter

MICKE GUNNARSSON.