Straff är ingen konsekvens.

 

Om jag struntar att gå upp i tid på morgonen innebär detta garanterat att jag får stressa mer, barnen kommer kanske för sent till skolan och jag blir sen till jobbet. Mina kollegor kanske blir besvikna på mig då vi kanske lovat varandra att mötet ska börja en viss tid. Detta är en direkt konsekvens av att jag inte steg upp i tid. Självklart kan allt ha sin naturliga förklaring, vilket det nog egentligen alltid har. Det finns en anledning och denna är oftast mer intressant än själva resultatet i sig. Det vill säga, att om detta är ett upprepande beteende hos mig så behöver vi finna anledningen, snarare än att bli än mer sura varje morgon på jobbet och i skolan.

Det hade däremot känts väldigt konstigt om jag hade fått en smäll i ansiktet då jag kom till jobbet. Att jag blivit av med min kontorsstol. Att barnen inte fick någon mat. Att man låst in mig på ett särskilt rum på jobbet. Dessa åtgärder är liksom ingen naturlig konsekvens av mitt handlande. Detta är påhittade straff.

Så här tänker jag med våra barn också. Bestraffning och hot handlar i mina ögon snarare om makt eller kanske bättre förklarat vanmakt. När vi inte längre förmår att se anledningarna till det som sker så tar vi till några sista ”vapen”. Jag vill här poängtera att vi återigen bara är människor. Vi gör en massa saker som vi kanske senare känner att det kunde gjorts bättre, sånt är livet. Och man kan alltid säga förlåt. Men ändå, dessa lösryckta maktmedel skapar rädsla, ledsamhet och snarare ett barn som kanske lyder våra befallningar, än snarare lär sig vad som gör ”att hen kommer för sent till jobbet.”
Risken är också att våra barn inte längre vågar ha den öppna dialog med oss som vi så ofta drömmer om. Man vågar inte berätta sanningar för man tror inte att vi ska kunna hantera dom. Straff är i mina ögon ingen naturlig konsekvens, snarare ett påhitt för att få någon att göra som jag säger. Och det kan absolut funka, om det är just ett lydigt barn, jag är ute efter att forma.

Men Micke, barn måste ju lära sig!

Exakt…det är det de gör. Hela tiden. Och ibland krävs det tålamod och extra mycket förståelse när detta sker. Det är sällan barn vill oss medvetet illa, detta är viktigt att komma ihåg. De lär sig, precis som du säger.

En vän till mig jobbar som psykolog. När jag fick höra att han inte gärna ville träffa barnen om de hade problem, utan istället fokusera på föräldrarna eller pedagogerna, så tycket jag detta först var märkligt, men idag förstår jag mycket bättre. Det är oftast jag som pappa som behöver fundera vad som händer i mig, hur jag mår och vilka sätt jag kan möta mina barn på, än att tro det är fel på dom. Jag säger inte att det är lätt, det ska det nog inte vara. Men visst vore det enklare att slippa bli inblandad i det hela och lämna av barnen vid dörren …kommer om 45 minuter då samtalet är över.

Jag skulle önska att vi som vuxna, föräldrar, vänner, kollegor vågade prata mer med varandra om hur vi gör och tänker. Vad gör vi då barnen vägrar hoppa i soffan, när det kommer för sent för tredje gången, när de äter med öppen mun eller drar syrran i håret.
Vilka tankar har vi, strategier eller synsätt. Det finns liksom ingen a-ö bok för sånt här. Vi är alla unika barn som vuxna. Och det handlar inte om att vara en dålig mamma eller pappa. Vi gör så gott vi kan.
Men jag önskar att när vi som människor känner att något inte funkar, när något kontinuerligt skaver….att vi just tar hjälp.

Så kanske ska vi fundera över hur vi tänker kring just konsekvens i vår familj? Vad säger våra barn när vi frågar dom? Hur upplever dom att vi ”riggar” vår familj. Kan alla i familjen få lov att vara likt varje sträng på en gitarr, unik. Att få låta som ett A om man är ett A. Inte stämmas om till ett C. Utan inse att alla strängars unika ljud behövs för att skapa samklang och melodier. Och att det är just denna helhet vi vuxna ansvarar över.

Kanske dags att ta en gemensam fika och prata lite om det…

PS. Kan tipsa om mitt lilla material jag gjorde för några år sedan där man på ett kul sätt kan checka av lite stämning mellan oss föräldrar och barn. En kul stund tillsammans med barnen. Ladda ner ”Reality Check” här.

Kram/Micke

Personlig utveckling FEBRUARI 02, 2015

KOMMENTARER

0 svar till “Straff är ingen konsekvens.”

Lämna ett svar


En äldres vädjan till hemmet.

  Detta lilla brev kommer kanske ifrån en farmor eller en morfar, eller kanske en gammelfarafar eller en syster…. ”Detta lilla brev skulle jag bara vilja att ni läser på […]

Tror ni jag är Tomten eller!? (kanske i huvudet på en tonåring)

  Fan vad ni verkar önska er mycket av mig. Visst gör ni? Ni sneglar på mig under utvecklingssamtalet då min mentor berättar att det blir E i biologi. Ni […]

En fräsande katt kan skänka en insikter!

  Hej på er vänner! Haha…har egentligen så mycket jag skulle vilja skriva om just nu men jag hinner banne mig inte med. Efter det att jag berättade om den […]

SENASTE FRÅN INSTAGRAM

FÖR BOKNING OCH KONTAKT



Kontaktuppgifter

MICKE GUNNARSSON.