En skola i kramp?

 


(Varning!! Denna text kan anses stötande, flummig och inkompetent. Den kan även upplevas gnällig och dömande. Läs på egen risk.)

När jag ser bilden på lådorna, mobilhotel, som de kallas och som nu  blivit poppis på många skolor, vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. Många menar på att dessa hotell har gett bra resultat i skolor där de används. Lådorna är egentligen inget unikt, bara ett bra förvaring då vi tar mobilerna från barnen medan de är i skolan. Det blir lugnare så.

Jag förstår på ett sätt att många lärare tycker detta är skönt. Att inte ha elever som istället tittar på sina mobiler, kanske börjar spela spel eller snappa mitt under en lektion. Koncentration för tusan.
Men för mig är dessa hotel ett tecken på något mycket mycket större. En skola på fall. En skola som vill vara kvar där man varit samtidigt som man arbetar med människor som vill och är ämnade att agera i en tid som komma skall.
Vi är i en krampsituation just nu. Jag är inte förvånad över att allt fler lärare mår dåligt, blir utbrända eller slutar. Detsamma gäller våra barn där även de mår sämre, sönderstressad och mår psykiskt sämre. Det blir ett moment 22 där det ena ger det andra. Vuxna som mår sänre möter barn som mår sämre. Det ena ger det andra. Är det snart någon som vill vara kvar i våra skolbyggnader om dagarna om de själva fick välja?
Jag vet att detta kan låta pessimistiskt, att så illa är det banne mig inte. Många lärare älskar sitt jobb och barnen älskar skolan. Och jag håller med, jag ska inte dra alla över en kam, så grattis till alla er.
Frågan är kanske vad vi då verkligen älskar?
Om jag möter människor som älskar skolan på grund av att det äntligen finns ”mobillådor” och andra bra metoder för att få ordning på ungarna så är vi nog farligt ute. Då har vi snarare lyckats med att hålla kvar i det gamla snarare än att våga möta vår samtid.
Förra veckan fick jag höra hur barnen i 5:an hade läst om hur viktig fiskenäringen är på västkusten. Och när en förälder kliade sig i huvudet och verkligen ifrågasatte det som stog i boken så insåg hon sedan att det var ju inte så konstigt, boken var ju från 82!
Jag är rädd för att mycket blir historia i dag för många barn i skolan. De lever i ett realtidssamhälle och vi försöker hänga på. Vi vet att det som möjliggjort denna tid till stor del handlar om digitaliseringen. Denna teknik har gjort att vi människor kan stå i samklang med varandra i stort sett när vi vill och vart vi vill. Vi älskar att dela med oss av allt. 16000 timmar film skapar vi varje timme och detta bar på Youtube!! Barnen växer upp med en teknik som främjar sammarbete. De vet att ju mer de delar med sig utav, ju mer de kikar på andra, ju mer de nätverkar ju mer utvecklas de inom de områden de älskar. I skolan är det i stort sett helt tvärtom! Du får inte kika på grannen, de tester du gör ska du hemlighålla, resultaten rättas av någon annan och till och med problemen och uppgifterna skapas av någon helt annan, helt utan din önskan eller intresse. Uppgifterna du får är sällan kopplade till vår nutid. Barnen har svårt att relatera till lärandet. Vi vuxna som möter barnen har också svårt att hinna med. Vet vi ens topp 3 på youtube när det kommer till våra barn? Vilja spel spelar dom, vilken musik lyssnar de på, vad läser de?
Har vi deras tid integrerar i dagens skola?
Jag kanske raljerar lite nu men jag anser absolut att vi inte digitaliserat våra skolor mer än kanske 5 %! För mig handlar inte digitaliseringen främst om ipads, appar, skoldatorer, eller snartboards…för mig handlar digitaliseringen om att verkligen se över vår tid med våra barn i unga år i grunden. Kan vi ha nationella prov? Kan vi har skolklasser? Kan vi ha årskurser? Kan vi ha ämnen? Kan vi ha lektionstid? Kan vi ha kvarsittning? Kan vi ha ”lärare”? Kan vi ha ”elever”? Kan vi ha betyg? Kan vi ha mobilhotel!?
Kanske skulle vi kunna byta ut alla mina KAN till VILL…
Vi vet ALLA att vi kommer skratta åt dessa hotel om 10 år. Dessa bilder kommer att finnas med på föreläsningar i landet och vi kommer kikna av skratt. Hahaha…hur tänkte vi?
Kanske har någon finurlig rackare om 10 år byggt ett annat hotel. Ett där vi stoppar in små barn i lådor. Jag tänker på de projekt som pågår nu i världen där man integrerar digital teknik i våra kroppar, glasögon och linser:) Ett hotell med tjocka väggar där barn vistas ett i varje rum.
Nu när jag skriver så kan jag inte hålla mig för skratt. Vissa barn kanske redan känner så i dagens skola?
Hahaha!
Jag vet att många redan har slutat läsa detta inlägg för länge sedan och det är ok. Jag vet att jag gnäller. Men jag vill väl. Jag vill att vi tillsammans funderar på vad som är det bästa vi kan göra för vår värld som komma skall. Den som ska ledas av våra små kottar vi möter i dag. Vad behöver vår värld?
Jag skull direkt säga fred och mer kärlek.
Och för att skapa detta behöver vi människor som får hjälp att utveckla och fokusera på att:
– Mår bra
– Har god självkännedom
– Empati
– Humor
– Högt medvetande
– Nyfikna
– Problemintresserade
– Nätverkare
– Digitalt kompetenta
– Måna om våran jord
– Människor som börjar se annat än det materiella och ekonomisk tillväxt som det bärande i våra ”lyckoliv”.
– Och framförallt fått tid att älska och att älskas.
Detta behöver alla i våra skolor fokusera på. Vi måste få med hjärtat och världskärleken i kursplanen! På riktigt! Vi måste utveckla dessa ”kompetenser” i allt vi gör. Från läran om matematik, geografi, programmering, svenska…allt!
Vi vuxna MÅSTE vilja detta!
Bilden ovan på mobilhotellen säger så mycket. Vi är i kramp. Det är ingens egentliga fel. Det är bara 2015. Mycket händer.
Och är det ett ställe som bör vara just händelsens centrum, är det ett ställe som verkligen borde säga ja till samtiden och se allt som sker som ett spännande nytt experiment, är det ett ställe som borde sparka sönder varenda jäkla låda så är det den plats vi idag investerar otroliga resurser i för att få en bättre värld. Den plats där vi alla sagt ska vara den bästa för våra barn att utvecklas som vackra världsmedborgare  i samarbete med välmående och brinnande vuxna. Det vi alla idag kallar skola.
Ha en fin Lördag
Kram / Micke

Skola JUNI 06, 2015

KOMMENTARER

9 svar till “En skola i kramp?”

  • Irina säger: 2015-06-06 kl. 09:43

    Helt underbart skrivet! SÅ RÄTT! Tack!

  • Åsa Rydlinge säger: 2015-06-06 kl. 10:23

    Tack för denna text! Exakt så tänker jag med?

  • Lina säger: 2015-06-06 kl. 11:19

    Det är fina tankar. Den dagen då resultatet i empati och humor blir viktigt i alla internationella undersökningar borde du bli rektor…

    • micke säger: 2015-06-06 kl. 12:31

      Jag väntar:)

  • Anki säger: 2015-06-07 kl. 08:22

    Hej Micke!
    Jag orkade läsa hela din artikel, utan problem trots en söndagsmorgon?…
    Varför inte! Mobilhotell till folket! Härligt!
    Kepsfrågan har bara byts ut till mobilfrågan? 2015…. Jag kan uppleva att vuxna människor dagligdags gör som barnen i skolan…..de fibblar med sin mobil i tid och otid under möten, kurser och föreläsningar men inte tillrättarvisas eller påpekas det speciellt ofta inför fullsatt salong att de ska sluta (tur det:))…..Men vad ger de vuxna förbehåll att göra alla de saker de klagar på att eleverna gör i sina klassrum? Är det inte bättre att lära alla ett förhållningssätt till tekniken som ger oss rätten att använda tekniken på rätt sätt utifrån syfte och mål. Det spelar mindre roll vilken teknik som används bara vi gör det medvetet och på ett inkluderande sätt i undervisningen. Tillgänglighet för alla!

    • micke säger: 2015-06-07 kl. 08:38

      Tack för dina ord! Och din tid;)

  • John säger: 2015-06-07 kl. 21:20

    Varningen är på sin plats. Det här är faktiskt det dummaste ”inlägg” jag läst i skoldebatten. Det går att få till en fungerande svensk skola. Det är fullt möjligt. Men det kommer inte att hända eftersom det innebär en återgång till katederundervisning, betyg och annat tråkigt. Folk vill hellre läsa om empati, kepsar och ”fler vuxna i skolan”..kort sagt: sånt här. Vi kommer att fortsätta på den inslagna vägen. Kärleksfullt, ekologiskt och sämst i Pisa-testerna.

  • […] Ska de enbart vara hänvisade till gammal kunskap? Micke Gunnarsson beskriver i sitt inlägg ”En skola i kramp?” hur elever i åk 5 läst om fiskerinäringen på västkusten och där en förälder ifrågasatte […]

  • Alex säger: 2015-06-09 kl. 12:03

    Jag undrar varför barnen överhuvudtaget behöver ha en mobiltelefon med sig till skolan??? I skolan ska väl finnas alla verktygen som ska behövas under skoldagen, eller??? Mobiltelefonen som ni utrycker det vill ni ska vara ett verktyg men används nog till annat i skolan och då blir det ju som det blir, ett störande moment som avskärmar personen med den och intresset av vad resten av klassen och läraren försöker förmedla. Vidare så finns det finns många olika aspekter i mobiltelefonen: Är mobilen en statussymbol för hur familjen har det ekonomiskt eller påvisar den att familjen värdesätter andra saker före vissa andra kan ni ju fråga er. Eller har föräldrarna ett sådant kontrollbehov att de vill kunna nå sina barn överallt (bygger då detta verkligen på ett förtroende och tillit till sitt barn). Jag kan ju säga att mitt barn har en mobiltelefon som bara ligger och samlar damm, inte har han ringt till mig och inte behöver jag ringa till honom när han är i skolan, är det något i skolan så kontakter läraren mig. Jag kan ju även säga att jag inte har inte samma verktyg hemma som jag har på mitt jobb och även om de är olika kan jag använda dem. Så visst ser jag det som positivt att barnen kan använda en mobiltelefon (verktyg) till vad de nu ska ha den till men behöver de den verkligen i skolan? Vad jag vet så föddes vi inte med en mobiltelefon i handen utan behovet är ett skapat konstgjort behov som kommer ifrån att vi tyckte det var bra att kunna nås överallt men dagens smartphones ger oss en artificiell stimulas som kan liknas vid något som är beroende framkallande och detta kan inte vara speciellt bra, anser jag.

Lämna ett svar


Så tar plötsligt allt stopp.

  Så tar plötsligt allt stopp. Allt stannar upp. Du blir yr. Skakar. Känner hur tröttheten slår till. Du somnar nästan, trots att du precis vaknat. Blir torr i munnen. […]

Leve 40-års krisen!

  Haha….fick höra för ett par dagar sedan om jag hamnat i någon slags 40-års kris. Har ni hört den förut? – Ja ha…nu har Perssons fru lämnat honom, säkert […]

När sorgen har lagt sig behöver jag dig som mest.

  Kanske har du någon vän som hamnat i kris. Ni vet då sorgen och smärtan gör sig påmind. Då allt står still och vi alla ställer oss frågan VARFÖR? […]

SENASTE FRÅN INSTAGRAM

FÖR BOKNING OCH KONTAKT



Kontaktuppgifter

MICKE GUNNARSSON.