Betygen krymper våra barn och oss själva!



Har bloggat om betyg många gånger förut och ibland känner jag mig riktigt gnällig. Men ärligt, jag känner i hela mitt hjärta att vi måste se till att växa ur detta system. 2015 borde vi inte fortsätta ha system som förminskar människor, stora som små. Vi borde verkligen lyfta vårt ”tänk” långt bortom denna form. Att vi idag till och med talar om att ha betyg i 4:e klass är pinsamt.

Varför betyg?

Jag läser igenom betygskriterierna för gymnastik gällande barn som är 12-13 år.

Jag säger det igen, barn som är 12-13 år!! Barn som ännu inte på lång väg är kroppsligt färdigutvecklade, barn som är sköra och som i grunden ska vara nyfikna, lekfulla, busiga och spralliga. Här tar vi vuxna makten och börja jämföra deras sätt att kunna hålla takten, simma 200 meter oavsett vattenskräck, vi börjar bedöma de utifrån, viss del, relativt väl och väl. Jag vet att många menar på att vi idag inte jämför, att vi idag inte har ett antal 5:or och 4:or att dela ut, att bedömningen ska vara formativ….lägg av!!
Varför ska barn överhuvudtaget behöva bedömas och ”fackas in” på detta vis. Det handlar ju inte om kvalitetssäkring, tvärtom…vi raserar snarare livskvalitén.

Jag är precis hemkommen från Åhuscupen i fotboll med min grabb och hans lag. De är mellan 16-18 år. Jag vet hur ledarna och klubben just nu kämpar med att försöka hålla ihop laget. Hur de vet att det snart vankas seniorfotboll. Men hur de in i det sista vill att alla ska kunna hänga med. Att alla ska kunna få spela fotboll och pyssla med det de älskar. De vill att alla ska finna sina styrkor och inte jämföra sig med varandra. Spelarna vet redan själva vem som kickar bäst, är snabbast, bäst nick, bra spelförståelse….detta reder de själva ut. Detta vet säkert tränarna också men för deras del vore det förödande om det skulle börja utvecklas en intern tävlan och som hade slutat med att man öppet retade varandra för att vara bättre straffläggare, att någon var sämst på hörnor…ledarna och spelarna vill ha laganda med individuella kompetenser som alla värnar om.
Men i skolan är det ju helt tvärtom. Där är det till och med ledarna själva som börjar rangordna, och det ska börjas tidigt. Gärna ner i 4:an. Barn som inte har en chans att förstå vad vi menar då vi försöker förklara att Lisa har usel taktkänsla och därför får sämre betyg en Jonas som dansar så bra. Trots att Lisa hoppar en meter längre i längd och kan gå på styltor. Och vad hände med kompisen Mia som inte fick betyg alls hon som vet typ allt om kroppen, skador och springer snabbats i klassen men som inte klarar av att simma 200 meter. När jag skriver dessa exempel så känner jag än mer hur galet systemet är. Skulle detta system använts i fotboll är jag rädd för att sporten dött ut snabbt.

Jag tror att det finns en mängd lärare i skolan som sitter med en klump i magen när det är dags att bedöma barnen. Betygssättning. Kämpar med att inte se Lisa, Ola, Mia, Ashmed, Vendela utan professionellt bara se krasst deras kompetenser och utveckling inte barnet i sig….lycka till. Jag förstår om det gör ont. För det gör ont att bedöma barn. Särskilt efter ett system vi har vuxit ur för länge sedan.
Jag vet att det gör ont när föräldrarna ringer hem och vill få svaret på varför? Varför bara E?
Och hur svårt det blir att svara. Men återigen får vi luta oss mot vår proffessionalitet och svara enligt paragraferna och de tydligt uppsatta kriterierna som föräldrarna själva enkelt kan hitta på nätet. Det är bara att läsa. Det är inte enkelt!
Den dagen vi menar på att bedömande av barn är enkelt har vi slutat att se barnen. Då handlar det snarare om robotar och det är inte robotar vi arbetar med i skolan.

Vissa menar att betygen ska kunna vara en morot. Elever som jag träffat kan ofta säga att de tycker betyg är bra. Att det är ju därför man pluggar liksom.
Men då tänker jag, stackars barn, som vi vuxna har lyckats lura er! Förlåt!!
Lärande handlar inte om poäng utan att bli rik i konsten att leva. Det handlar inte om att beta av prov och uppgifter som vuxna redan bestämt hur frågorna och även svaren ska vara. Det handlar inte om att någon fick A och någon fick F. Det handlar inte om att fuska sig till kunskap, den kan inte fuskas fram. Det handlar inte om tårar då man inte fixade geografiprovet och antagligen kommer att sänka sitt betyg. Det handlar inte om ”störda” lärare som inte fattar någonting och alltid har sina gullegrisar till elever som alltid får högre betyg än oss andra. Det handlar inte om att lärandet som du från början älskade helt naturligt som barn skulle bli en tävlan där det plötsligt fanns vinnare och förlorare. Det var inte meningen att skolan skulle bli en plats där barn börjar må psykiskt dåligt på grund av press och kunskapsmobbing. Förlåt kära barn vi har lurat er.
Ni har egentligen rätt på alla punkter. Det är vi vuxna som har fel. Vi hade kanske rätt en gång då vi införde skola och betyg, men nu har vi banne mig inte det längre.

Och så sitter vi här 2015 och kliar oss i huvudet.
Bara tanken att slopa betygsystemet gör att många av oss och makthavare svettas i hjärnan. Hur ska man kunna göra det? Då måste ju hela skiten ändras! Intagen till högskolan, lärarutbildningar, internationella jämförelser…det är ju omöjligt! Det kan aldrig funka. Vart börjar man???

Mitt svar är enkelt.

Jag har ingen aning! Ingen aning alls. Noll aning! Men en sak vet jag. Det fanns en tid då några galningar började sluddra om att jorden inte var platt,. Utan snarare att den såg ut som en gigantiskt boll. Vissa av dessa galningar blev avrättade för dessa tankar. Att vända denna skuta, hela synen på världen, universum…allt….gick till slut. Att slopa betygen i skolan och fokusera på barns naturliga lust till lärande borde vara som en liten fis i rymden. MEN jag anser att vikten av att göra denna förändring är banne mig lika viktig som att sluta tro att jorden är platt.

Så snälla politiker, lärare, rektorer, föräldrar , barn och alla andra som värnar om en än bättre värld….kan vi inte åtminstone börja ta frågan på allvar?

Barn kan aldrig vara något annat än A, 5:or eller MVG:n….aldrig någonsin. Låt oss våga fokusera på våra barn fullt ut. Låt oss fokusera på deras livsglädje. Låt oss fokusera på alla lärares passion att bidra till barns sanna utveckling. Låt oss fokusera på att låta pedagoger jobba med det de en gång drömde om. Låt oss anpassa systemet efter våra barn och eldsjälar, snarare än tvärtom.

Kram/Micke

(Tack Ilana Bressler för en fantastisk bild och din generositet att gå under creativecommons!)

 

 

Skola JULI 05, 2015

KOMMENTARER

4 svar till “Betygen krymper våra barn och oss själva!”

  • Linda Hellberg säger: 2015-07-05 kl. 10:15

    Ja ! Precis så Micke . ”Barn kan aldrig vara annat än A,5:or eller MVG:n ” …Klockrent ,igen ! Tack .

  • Therese Mabon säger: 2015-07-06 kl. 09:27

    Ja, visst luras hela systemet med ungarna.
    Och jag instämmer så med dig om att det är enkelt att göra något annat. Det som saknas är mod. Så kan vi senare komma på HUR som resten ska lösas.

    Jag är mitt i läsning av Seth Godins bok ”Stop sterling dreams” och min tanke är att några pusselbitar kring HUR kommer att läggas tillrätta bak i skallen under min läsning 🙂

    Fortsätt inspirera Micke!
    Njut av sommar!

  • Karro säger: 2015-07-08 kl. 20:03

    Underbar läsning! Tror ofta att vi stirrar oss blinda på lösningen som om det är den som är målet. Vi glömmer vilka långsiktiga mål vi har, hur vi önskar att människor ska bli bemötta. Möter vi verkligen människorna i skolan med respekt och värdighet med dagens krav på betyg? Möter vi behoven av lärandelust och frihet? Gissar att vi missar väldigt många av de långsiktiga målen som jag tror många delar och när vi stirrar oss blinda på att hitta lösningar så tappar vi bort oss själva och våra unga på vägen.

    Tänk om vi kunde lägga själva lösningen åt sidan en stund och se vilka behov vi vill uppfylla med skolan. Tror att om detta fick ta plats och att alla inom skolan fick vara med att bidra till detta så skulle lösningen plötsligt bli tydlig, enkel och något som alla vill bidra till. Vi behöver bara lägga vårt ständiga lösningsfokus åt sidan först.

    Gissar att du har kommit i kontakt med Marshall Rosenbergs förhållningssätt när det gäller skola och unga. Om inte så tror jag att du skulle gilla det!

    Glad sommar!

    • micke säger: 2015-07-08 kl. 21:10

      Tack för dina kloka ord och fina tips!

Kommentera


Pappa på livstid.

  Sitter i morgonsolen i Åhus och skänker en tanke till mina tre barn. Verkligen bestämmer mig för att tänka på de en stund. Vår gemensamma resa hittills. Hur en […]

Jobbiga ungar eller oroliga vuxna?

  Tänk dig följande händelse på jobbet eller i en vardaglig situation med din partner. Du sitter vid bordet och bestämmer dig för att gå och fixa en kopp kaffe. Vad […]

Sommartider hej, hej! 7 tips för en härlig semester.

  Nu är det sommar nu är det sol! Dags att ta lite ledigt och njuta av annat man inte hunnit med i vår. Härligt! Även om det varit en […]

SENASTE FRÅN INSTAGRAM

FÖR BOKNING OCH KONTAKT

Kontaktformulär






Nyhetsbrev

Prenumerera på nyhetsbrev i samarbete med Jesper Juul & Family Lab!





Kontaktuppgifter

MICKE GUNNARSSON.