Ät nu unge! Den som väntar på något gott….

 

– Kom nu! Du måste äta frukost.
– Pappa!! Det finns ju inget gott till frukost!
– Men herregud! Det finns ju fil, yoggi, smörgås, musli…
– Bara det vanliga! Det jag ätit i 100 år!
– Haha…du har inte levt så länge…något gott hittar du. Du måste äta frukost nu.
– Men jag är inte hungrig och det finns inget gott!! Bara äckligt!
– Så säger man inte. Vaddå äckligt! Du åt ju musli i går!
– Men idag vill jag inte. Finns inget gott. Aldrig köper ni något man tycker om.
– Ska jag koka ett ägg?

– Nä.
– Men du måste äta så är det bara!
– Vill inte. Jag hatar frukost!
– Ok. Om du nu själv skulle få köpa mat, vad skulle du då fixat till frukost.
– Något annat!

Paus

– Hmm…ok. Vi struntar i frukosten nu. Jag tror du överlever ett tag till. Kanske ska vi reda ut lite hur du tänker med dina kompisar idag. Är det mycket att liksom bestämma?
– Mmm…
– Hur tänker du just nu?
– Det är ju liksom flera som ringt samtidigt…
– Kan du börja att ringa och bestämma med en i taget.
– Jepp. Jag ringer Lisa först och se hur vi kan göra.

Paus

– Pappa! Kan jag leka med Lisa i morgon?
– Absolut.
– Kan jag bestämma med Lukas att vi ses en stund idag då och leker. Kan vi bada i poolen.
– Självklart. Känns det bättre nu?
– Mmm…

…..pappa….kan du göra havregrynsgröt till mig?

– Gröt? Oj, det var inte i går!
– Nä…blev liksom sugen på det.
– Jag fixar det. Vill du se hur enkelt det är att fixa själv i micron.
– Ja!

En situation, en morgon då man har semester och sommarlov. Då rutinerna med all rätt är satta ur spel. Frukosten sker inte alltid gemensamt utan lite på tu man hand efter behov.
Ibland kan en liknande situation spåra ut helt. Skulle kunna ha slutat med två skrikande människor och en smäll i en dörr. Och det kan det väl göra ibland. Men samtidigt kan det vara skönt när det inte gör det. När vi har tid att stanna upp och lyssna på vad som verkligen sägs och vad som även sägs mellan raderna. Det är detta som är så spännande med att vara förälder och samtidigt sketajobbigt…hahah!

Det är också en morgon då jag tar mig tiden att reflektera en stund kring likavärde. Sällan varken tvingar jag någon annan människa att äta eller ännu mer sällan, att äta något man inte vill äta.
Självklart måste våra barn äta….men ofta så tror jag att vi skulle kunna lyssna på vad de egentligen vill än att ”tvinga” eller ”muta ” dom. Kanske är man inte hungrig, kanske är man trött på smörgås med ost, kanske är det något annat som stör hungern?
Hur skulle du vilja ha det min vän just nu.
Vad behöver du för att kunna ta ett beslut?

Att vara nyfiken på.

Men barn måste väl lära sig hyfs!? Ska man skämma bort de så att de får äta pizza till frukost och godis till middag? Sluta curla!!

Nej det handlar inte om gränslöshet, tvärtom, det handlar om att förstå varandras gränser och samtidigt ha modet att ifrågasätta mina egna.
Måste mitt barn egentligen exakt äta just just nu?
Ärligt?
Vad vill jag egentligen med hela den här situationen?
Möter jag mitt barn med den respekt jag vill att hen ska möta mig med?
Gör jag ett oavsiktligt övertramp då jag kanske istället börjar förnedra en annan människa:

– Hur gammal är du egentligen!!?? Bete dig som en barnunge , stå där och böla för att du inte vill ha yoggi!! Skärp dig!

Ett övertramp enligt mig. MEN en situation som händer då och då i vår vardag. Det är inte ok, men samtidigt ok. Ungefär som med nolltollerans kring alkohol med ens barn. Jag kan inte hänga med på alla fester….saker händer. Det jag får göra är att värna om relationen och att vi kan behålla den kärlek och tillit som föds ur den.

Vi behöver träna vårt medvetande och andas. Stanna upp och se så nyktert vi kan på det vi säger och väljer att göra. Jag tror inte barn dör av övertramp, men självklart gör det ont. Sätt dig själv in i samma situation. Men livet är som livet är. Det finns inga perfekta föräldrar, därför finns det ingen perfekt barndom heller. Barn behöver inte perfekta människor, utan människor som våga vara de fel och brister vi själva samlat på oss. Det viktigaste är väl att vi inser vårt ansvar att just vara vuxen och förälder. Det är vi som bär ansvaret, inte barnen. Och då kan just ett extra andetag då och då vara på sin plats. Och så en spegel på det. För återigen, oftast handlar det mer om mig själv som pappa, än om mina barn.

Kram/Micke

Personlig utveckling JULI 06, 2015

KOMMENTARER

0 svar till “Ät nu unge! Den som väntar på något gott….”

Kommentera


Betygen krymper våra barn och oss själva!

Har bloggat om betyg många gånger förut och ibland känner jag mig riktigt gnällig. Men ärligt, jag känner i hela mitt hjärta att vi måste se till att växa ur […]

Pappa på livstid.

  Sitter i morgonsolen i Åhus och skänker en tanke till mina tre barn. Verkligen bestämmer mig för att tänka på de en stund. Vår gemensamma resa hittills. Hur en […]

Jobbiga ungar eller oroliga vuxna?

  Tänk dig följande händelse på jobbet eller i en vardaglig situation med din partner. Du sitter vid bordet och bestämmer dig för att gå och fixa en kopp kaffe. Vad […]

SENASTE FRÅN INSTAGRAM

FÖR BOKNING OCH KONTAKT



Nyhetsbrev

Prenumerera på nyhetsbrev i samarbete med Jesper Juul & Family Lab!






Kontaktuppgifter

MICKE GUNNARSSON.