GTA och svårigheten att dra gränser.

Senaste veckan har diskussionen kring spelet GTA blossat upp i media. Jag själv skrev ett Facebookinlägg om detta för några veckor sedan som väckte debatt. Jag menade då på att det var galet att låta barn spela detta spel. Hur föräldrar antagligen inte har en aning om vad man som barn kan få uppleva där.

Men det är inte lätt. Jag ska ärligt erkänna att jag har ibland svårt att sätta gränser för mina barn, särskilt minstingen, ni vet den där yngsta som blir sååå fruktansvärt liten oavsett ålder…hahah.

Jag märker också när det kommer till spel att om jag jämför hur duktig och digitalt kunnig han är idag vid 12 års ålder jämfört  hur han bröder 18 o 17 år var när de var i hans ålder, så kan man säga att utvecklingen går fort framåt. Dels för att tekniken utvecklas, dels för att dessa barn har fötts med det digitala som normalitet och självklart oxå för att gränserna hos mig och Jenny förskjutits. Och jag har mycket att tacka Jenny för kring dessa frågor. Det är inte alltid det är friktionsfritt mellan oss i dessa funderingar. Hon hjälper mig i min papparoll.

Och så här måste det ju vara tänker jag. Att vi som vuxna vågar prata om det hela. Hur tänker du? Hur tänker jag? Vad vet vi egentligen? Många långa Tekvällar blir det. Det viktigaste trots allt är ju att vi ändå försöker se även ur våra barns perspektiv, att vi vill förstå och inte kränka de oavsett vilka gränser som kommer att skapas tillsammans.

Tillbaka till spelet GTA.

Det som är extra svårt med dagens spel är att det är nätverksspel. Det vill säga, du sitter inte själv och spelar, vilket på ett sätt är fantastiskt i sig. Det är som när jag var ung. Fem kompisar knackade på efter skolan och undrade om jag hade lust att hänga på ut. Vi skulle dra med cyklarna och leka. Exakt samma sker idag. Fem kompisar ringer upp på Skype och undrar om Alfons vill hänga med ut och leka. Kanske Minecraft, kanske CS. Härligt! Men det som är betydligt mer utmanande nu är att man har flera att förhålla sig till. Jag kan liksom inte bara slita mitt barn från datorn då det kanske skett andra överenskommelser med hans vänner, kanske måste han få 10 minuter att avsluta leken på.

Det som också blir en utmaning och det är här jag kan vara lite svag, är när ”alla andra får dra till berget i skogen och leka men inte jag”.
Det blir ju liksom lite mer komplexare nu. Man måste ändå förstå sorgen och de känslor som väcks då en barn hör de andra kanske via skype leka borta vid berget men du inte få vara där. Och så kan det ju vara. Vi får olika saker. Men det är ändå viktigt känner jag att respektera mitt barns sorg och kanske ilska kring det hela. Det går liksom inte att bara säga:

– Va fjantig du är! Finns ju miljoner andra spel.

Jo, men det är ju kanske inte där flera av hens vänner är.

Några dagar efter att jag skrev om GTA så pratade Alfons och jag. Jag var stenhård. Det har jag varit sedan första versionen kom. Mina större barn fick aldrig spela detta. Det visste dom. Där gick gränsen. Men så kom ju nya versionen, med nätverksfunktion. Jag började lyssna på Alfons för att försöka förstå vad GTA handlade om för honom. I min värld var det sex, droger, porrklubb, prostitution. Men för Alfons handlade det om att kunna köpa bilar, måla motorcyklar, köra rally, inreda sin lägenhet och köra ifrån poliser.
Han visade mig hans del av GTA och jag kunde direkt säga att det där såg hur kul ut som helst.
Han ville ju bygga hus med sina kompisar, köpa grejer till garaget….

Vi gjorde så här. Jag sa ok. Jag sitter med dig när du spelar GTA bara för att få vara med.
Han tyckte att jag inte litade på honom. Han skulle aldrig göra sådana saker jag snackade om. Och visst, någonstans blev det en slags engagerad övervakning från min sida, men vi sa att det är bättre än inget. Jag satt med några gånger och till slut så lät jag han ta mer ansvar och jag lät han spela mera själv. Jag gick från ett nej till ett jag. Detta i takt med att jag blev lite mera medvetet kompetent 🙂

Det funkade säkert. Men det kändes ändå inte bra.

Jenny och jag snackade vidare om det. Jag tyckte att det funkade. Men min kära Jenny lyfte frågan tillbaka där vi hade börjat. Vad är detta för spel? Vad står vi för? Är jag rädd för att ta beslut? Konflikträdd?

Sedan så kom GTA i media i veckan. Jenny hade ett vackert samtal med vår son. Jag talade med honom innan om hur galen industrin är. Jag vet hur min mamma fick utbrott av WASP på 80-talet och att jag själv brukar skoja om detta när vi ser till alla faror vi menar lurar på nätet. Men när det kommer till detta spel så kan inte jag i mitt inre möta mig själv och mitt barn. Till slut kände nog Alfons också att det kanske var nog.
Jag tror också han kunde känna vårt behov av att sätta gränser, vår oro och intresse för honom.

GTA fick ett slut och en dag senare så hade han och flera vänner letat upp en annan lekplats.
En plats alla kunde få vara på.

Vad vill jag säga med detta inlägg?
Att det är svårt.
Svårt att veta som förälder och hur viktigt det är att vi vuxna vågar prata med varandra, Hur viktigt det är att vi stöttar varandra i vårt famlande. Och hur viktigt det är att vi inte glömmer bort respekten kring mötet med våra barn. Att vi varken kränker, hotar eller förlöjligar dom. Att vi visar att vi vill förstå, men ibland möter vi gränser.

Många av oss vuxna har inte en aning om hur det funkar, vi tror baronen sitter i en annan värld. Vi vet oftast inte vad spelen går ut på, hur länge de varar, vilket ansvar man har i nätverket…vi lämnar de ganska så ensamma där ute…på lekplatsen….lugnt för oss…lugnt för dom…
Och utan att veta så ska vi sedan sätta gränser, mobilförbud, skärmtid, sluta spela maten är klar, tvångsfölje på instagram…..

Jag brukar ge följande tips och tala om följande punkter på mina föreläsningar:

– Vad gör mina barn snarare än hur länge.

– Engagera er inte i spelen/nätet, engagera er i barnen.

– Skaffa dig kunskap och förståelse innan du stövlar in 🙂

– Hot och straff leder till tystnad snarare än öppenhet.

– Värna om barnens integritet.

– Var nyfiken!

Många spel idag innehåller våld. Man säger att det är dessa spel som säljer. Men för mig visar det på ett större plan hur det står till med oss människor i stort. Att vi vuxna väljer att utveckla upplevelser för våra barn som just fokuserar på våld är sorgligt. Visst vi kan försvara det hela med åldersgränser, men ska vi vara ärliga så håller inte dessa argument. Jag tror inte spelbranschen hade velat mista sina kunder som är under 18 år 🙂

Jag förbjuder inte mina barn att spela spel som innehåller våld. Jag vet själv hur vi lekte som små med gevär, spjut och bomber. Det var en del av leken. Jag vet att när jag låg i busken och kröp med mitt gevär, då hade jag inte tankar om världens globala utveckling, om krig, svält, och elände, jag hade kul, för jag skulle få fatt i Fidde, men polare som smög i en annan buske.

För mig handlar det om att försöka lära känna min barn så mycket jag kan, vad är det för filur och hur funkar du?. Jag tror inte man kan dra alla barn över samma kam. Jag tror inte på att man flera familjer går ihop och skapar kollektiva gränser. Jag tror varje barn är unikt och behöver ett unikt bemötande.

Puhh….ville bara skriva av mig lite och samtidigt tacka Jenny för att du står på dig och trycker mer mig i soffan ibland och delar med dig utav dina klokheter! Älskar dig!

Är du en förälder som också famlar i liknande situationer när det kommer till barn och nätet…tveka inte att skriva till mig. Bäst är nog på min Facebook- sida. Jag skulle tycka det vore jätte spännande att få bolla med flera.


För som sagt var…det är inte alltid så lätt.

PS. Vill tipsa om Elza Dunkels och Johnny Lindqvist podd om just unga och nätet…fantastiskt bra!

DS. Vi föräldrar är bara människor vi med.

Kram/Micke

Skola JANUARI 28, 2016

KOMMENTARER

0 svar till “GTA och svårigheten att dra gränser.”

Kommentera


Idag gästar mina figurer SVT.

Fantastiskt kul att se hur mina figurer får lite plats i media. Denna gång är det SVT Nyheterna i Blekinge som kontaktade mig och var nyfikna. Vet inte riktigt vad […]

18-19 år och det börjar dra ihop sig.

Har träffat en hel del ungdomar sista tiden. Ungdomar som med viss vånda i magen känner att det börjar dra ihop sig. Det är dags. Slutspurten. Upp till bevis. Kanske […]

Till våra vackra söner.

  Till oss som har söner. Kära pojkar vad jag är glad att just ni är ni. Att ni föds upp i en ny tid. En mer smartare tid. Jag […]

SENASTE FRÅN INSTAGRAM

FÖR BOKNING OCH KONTAKT

Kontaktformulär






Nyhetsbrev

Prenumerera på nyhetsbrev i samarbete med Jesper Juul & Family Lab!





Kontaktuppgifter

MICKE GUNNARSSON.