Min väns tvekan till formatering.

Från teknikstrul till en fråga om livet

Just nu befinner sig en ung vän till mig i en knivig situation som jag känner så mycket igen. Hans dator har börjat sega ordentligt och han skulle helst av allt vilja ha en ny dator. Samtidigt vet han om att han skulle kunna formatera om den. Dvs rensa hela datorn och börja om från början, börja om på nytt.

MEN detta kräver arbete och jobb. Han vet att han måste då gå igenom vad han vill spara, göra olika back ups osv. Detta är inte kul.

Så han väntar. Fortsätter att svära högt när spelen laggar.

Han står mitt i skiten så att säga.

Han upplever problem.
Identifierat problemet.
Har lösningen.
Men väntar.

Känner du igen dig?
Jag gör det!

Men både han och jag vet att han inte kommer att vänta för evigt. Det kommer att ordna sig till slut. Frågan är bara när? Hur länge det ska få skava?

Två perspektiv

Jag älskar denna liknelsen just nu. Detta utifrån två perspektiv.

Ett.
Vår möjlighet att se över vår egen väntan. Vår egna makt till val. Vårt egna fantastiska sätt att finna lösningar. Insikten att det inte alltid är lätt men att vi ändå vet att det går.

Två.
Vi kan starta om. Helt! Formatera om. Jag menar inte att vi ska strunta i vår historia eller att den inte påverkar vara liv. Men jag känner människor som typ gjort en back up. Sparat det viktiga men tagit hjälp att rensa bort och faktiskt startar om HELT på nytt. Bytt karriär helt. Liv helt. Miljö helt. Relation helt.
Jag älskar denna insikt. Att det faktiskt går att ändra hela sitt liv. I vissa avseenden har jag gjort det. Så jag vet

Du är din egen Hacker

Det som håller oss främst tillbaka tror jag är vår egna programmering. De verkligen hårdknackade koderna som säger saker som:

– Jag har alltid varit sådan här.
– Går inte att lära gamla hundar sitta.
– Jag är precis som min mor.
– Detta blev min lott.
– Det skulle jag tänkt på när jag var ung.

Dessa koder är förödande och hindrar oss varje dag för att förflytta oss från ett läge vi inte mår bra av till ett annat läge vi VET skulle göra oss bättre. Vi väljer snarare att överleva än att leva. Vi vet att ju längre vi stannar kvar i destruktiva miljöer och situationer ju mer destruktiva blir vi mot oss själva. Detta leder till både psykisk och fysisk ohälsa i längden.

Men jag jublar ändå inombords för jag VET att jag kan. Du med. Vi är inte födda offer.

Frågan är bara om du nu befinner dig i samma situation som min vän gör.

Hur länge ska du vänta?
Och på vilket sätt ska du identifiera din programmering?
Vad bör du koda om?
Vem ska få äran att kanske hjälpa dig?

Ditt liv är varken något som en gång varit eller någon som i framtiden kommer att ske…det har alltid varit NU.

Kram/Micke
(PS. Nu ska jag gå och träna! Haha…ligger just nu i sängen och väntar……)
(DS. Tack geralt för lånet av foto!)

Personlig utveckling OKTOBER 29, 2016

KOMMENTARER

0 svar till “Min väns tvekan till formatering.”

Lämna ett svar


Sugna på höstlovsmys, läsning och inspiration?

Snart dax för höstlov! Om en vecka är det återigen dags för höstlov. Dags för både barn och många vuxna att semestra eller krypa ner under täcket i höstvädret. För […]

Bland clowner, skäggtrim, murar och fontäner…

Du ska gå långt min vän..eller? Vi brukar uppmuntra varandra i vårt samhälle att gå långt. Detta är ett led i ens framgång. Gå framåt och gå långt. Långt som […]

Mickes Figurer blir stamgäster i populär tidning!

Snart är vi 350 stycken! Nästa vecka blir det figur 350 som kommer att skapas (hoppas jag)! Så glad att de fortfarande kommer och hälsar på i mitt hjärta och […]

SENASTE FRÅN INSTAGRAM

FÖR BOKNING OCH KONTAKT



Kontaktuppgifter

MICKE GUNNARSSON.