Som Herden med sina får.

Jag tittar in i ditt rum…

Jag tittar försiktigt in i ditt rum. Klockan närmar sig lunch. Jag skrattar tyst för mig själv då jag tittar in. Golvet liknar en slags heltäckningsmatta bestående av kläder. Du snarkar. Du jobbade kväll i går och har sovmorgon idag.

För bara några månader sedan tog du studenten. Och nu så ligger det en karl i sängen som går till jobbet på morgonen precis som jag. Jag nyper mig i armen och inser att det är en av mina små pojkar jag talar om.

Jag säger ditt namn. Du vänder dig om och säger att du har ställt klockan. Att jag kan gå. Att jag kan lämna ansvaret. Jag kan gå nu.

Svälj.

Jag lämnar ditt rum.

Min blick riktas mot Jenny…

Nu sitter jag och tittar på min fru i smyg. Vi vet båda två att det kan vara nära nu. Att en av sönerna försvinner från vårt hem. Vår första. Och vi inser också hur tätt inpå vår nästa kommer. Tur att vi har en sladdis. Men han säger ju mer och mer att han också vill själv. Nästa år fyller han tonåring! Jo jag skrev rätt. Han blir tonåring.

Från att vi tagit hand om våra barn så börjar fokuset styras mer åt att vi ska ta hand om oss själva. Jenny och jag.

Som en herde med sina får…

Jag känner mig lite som en herde som ska valla in sina får. Min äldsta snarkande son har på ett sätt vallats klart nu. Jag kan känna att nu är han i hamn på något sätt. Jag har gjort vad jag kunnat. Givetvis kommer jag alltid att vara hans pappa och finnas där när det behövs. Men det känns ändå lite som ”Mission Completed.” En klar. Check på den! 1,5 kvar!

Nu får Jenny och jag utvärdera på våra skogspromenader om det var något vi kan lära av denna resa, något vi ska tänka på gällande de andra fåren. Hur tar vi mer och mer hand om varandra? Hur ser vi till att den dagen alla får har dragit till andra betesmarker att vi ändå känner det är värt att finnas där för varandra, Finns ju inga garantier. Men vi måste bestämma oss för om vi ska göra det bästa av det hela. Om vi vill med varandra.

Det är inte alltid lätt…

Att vara förälder är banne mig inte alltid lätt, inte att vara partner heller. Men så länge vi är det måste vi aktivt välja det varje dag. Vi måste villja, vilja med två LL. Vill Ja!

Vi heller inte glömma att klappa om varandra och gratulera oss ofta. Att vi gör det vi gör. Att vi oavsett storm, blåst och regn fortsätter resan med våra får. Vi föräldrar/herdar är superhjältar som alltid gör det vi kan utifrån där vi befinner oss i livet.

Vi måste ta hand om oss själva.

För en dag står vi där själva med pinnen i handen och det enda får som finns att valla är en själv 🙂

Kram/Micke

PS. Foto Unsplash/Pixabay

Föräldrarskap OKTOBER 31, 2016

KOMMENTARER

0 svar till “Som Herden med sina får.”

Lämna ett svar


Min väns tvekan till formatering.

Från teknikstrul till en fråga om livet Just nu befinner sig en ung vän till mig i en knivig situation som jag känner så mycket igen. Hans dator har börjat […]

Sugna på höstlovsmys, läsning och inspiration?

Snart dax för höstlov! Om en vecka är det återigen dags för höstlov. Dags för både barn och många vuxna att semestra eller krypa ner under täcket i höstvädret. För […]

Bland clowner, skäggtrim, murar och fontäner…

Du ska gå långt min vän..eller? Vi brukar uppmuntra varandra i vårt samhälle att gå långt. Detta är ett led i ens framgång. Gå framåt och gå långt. Långt som […]

SENASTE FRÅN INSTAGRAM

FÖR BOKNING OCH KONTAKT



Kontaktuppgifter

MICKE GUNNARSSON.