Svar om skärmtid, strålning, pedofiler o mobilförbud?

Tack för era kloka tankar och frågor!

Efter min senaste föreläsning i Östersund fick jag ett underbart meddelande på Facebook där ett gäng lärare hade funderat ihop sig efteråt. De undrade om jag kunde göra något inlägg kring deras tankar, funderingar och frågor. Så här kommer mina tankar kring detta. (På en 12 timmars försenad resa hem 🙂

Först vill jag bara nämna att jag idag inte jobbar som lärare. I meddelandet så ställdes frågorna och samtalet till mig just som lärare. Men så är inte fallet just nu. Inte som lärare i skolan så att säga.


Hur länge ska de få sitta där?

Vissa av oss tyckte att det kändes som att du anser att det är helt ok med barn som sitter och använder dator, ipad och telefon dagarna i ände utan begränsningar alls.

Svar: Här vill jag först jubla rätt ut:
– JAA!! Jag tycker det är mer än ok att barnen använder digital teknik för att utvecklas, leva, kommunicera och lära. Absolut! Hoppas aldrig de slutar med detta. Däremot om vi separerar det digitala mötet med det mer fysiska som ni beskriver, att just sitta, så tror jag inte det är bra. Att sitta hela dagarna.

Tror inte det är bra att springa hela dagarna heller. Hade min son velat spela fotboll eller tvärflöjt 24/7 så hade jag varit tvungen att tala med honom om detta. Bejakat hans intresse, lust och engagemang men ändå försökt hitta en balans. Att han ska kunna hålla på länge och då gäller det att vara schysst mot sin kropp. Vet att denna problematik uppstod även då vi plötsligt kunde hyra med oss filmer hem. Skulle vi nu sitta hela tiden.

Mitt tips är att se över hur ens barn lever i stort. Är jag orolig för hans hälsa? Hur mår kroppen och knoppen?
Ett sätt att närma mig dessa samtal är att vara nyfiken på mitt barn och då inkluderar detta även vad mitt barn gör via digitala medier. Barnen sitter ju inte ”vid” skärmarna. Något pågår. Något så spännande, viktigt och kanske roligt att man vill göra det mycket.
Barn behöver självklart gränser. Men det är enligt mig omöjligt att rista dessa i sten och timmar. Jag vill utgå från varje barns unikitet och intresse.

Glömmer aldrig då min son var med mig på mitt jobb jag hade tidigare då han hade lov. Han sa:
– Pappa! Du säger att jag inte får sitta vid datorn för länge. Ni sitter ju HELA dagarna!!


Motstånd till det digitala.

Vissa av oss är helt motståndare till denna digitala utveckling medan andra (däribland jag själv) anser att det är positivt och att man bör försöka hänga med så gott man kan och inse att det är så här våra barns verklighet ser ut numera och utvecklingen kommer att fortsätta gå i en rasande takt.

Svar: Det blir komplicerat då man 2016 är emot digital utveckling. Det är som att säga att jag är emot livet och världen, om ni frågar mig. Digital utveckling handlar inte om någon grej, trend, apparat, spel eller lite internetsurfning. Det handlar om en ny värld som växer fram. Och detta blir jobbigt att vara emot. Vi måste istället fråga oss var och en i så fall vad det egentligen är vi är emot?

På riktigt!
Vad är vi oroliga för?
Hur kunnig är jag på området?
Hur pass digital är jag?

Extra viktigt blir detta att fråga sig om vi jobbar med barn och unga. Deras naturliga tänk är digitalt och allt de kommer jobba med i framtiden kommer att vara mer eller mindre digitalt. Om vi pågrund av vårt egna motstånd hindrar dessa att utvecklas som människor gör vi ett grovt tjänstefel och ”livsfel”, om ni frågar mig. Detta är allvarligt.

Och kära vänner…detta är bara början. Vi anar inte all den förändring som kommer att ske inom bara 20 år. Så mitt råd är att börja bli nyfiken på vårt samhälle…det kommer att behövas.

Ni skriver ” …hänga med så gott man kan och inse att det är så här våra barns verklighet ser ut numera…” Där håller jag INTE med. Detta är inte hur våra barns verklighet ser ut, detta är hur vår verklighet ser ut.

Idag när jag skulle hem från Östersund bokade jag en taxi via mobilen. Jag ser på skärmen hur den närmar sig. Chauffören ser mig och vart jag står och väntar. Jag hoppar in. Han vet mitt namn och hälsar. När han släpper av mig är allt redan betalt via appen. Kommer till flygplatsen och får ett sms om att planet är inställt. Jag tar upp mobilen och bokar direkt ett tåg hem. Den pusslar ihop hela resan åt mig. 12 timmars resa. Bokar en ny taxi. På tåget njuter jag av all världens musik, mängder av e-böcker, jag bloggar och jobbar som om inget har hänt. Hittar en restaurang via Tripadvisor som letar rätt på en passande plats vid nästa tågstopp. Jag videosamtalar med min yngsta son som visar upp en grej de gjort i slöjden på skolan. Ser till att gårdagens biljetter vid min föreläsning blir synkade med min ekonom via bokföringsprogrammet som är helt internetbaserat. Hon tackar för alla taxikvitton som automatisk mailades till henne så fort jag klev ur taxin.

Detta är bara början….


Strålning?

Det som också framkom i vår diskussion är att vi faktiskt inte vet ännu hur våra barn påverkas av den strålning som de kommer att bli utsatta för under hela sitt liv vilket känns skrämmande förstås.

Svar: Vi vet det vi vet tänker jag. Jag har talat med flera insatta och forskare på området. Jocke Jadenberg (Internetchef i Helsingborg) svarar exempelvis så här:

– Det finns INGA seriösa studier som pekar på någon som helst hälsoeffekt (inom det ca 20-åriga tidsperspektiv som går att beforska).

Vill gärna tipsa om följande rapporter och länkar i denna fråga:

http://pcforalla.idg.se/2.1054/1.151591/sant-och-falskt-om-stralning

http://www.sweclockers.com/forum/trad/1347910-utger-tradlost-headset-farlig-stralning

http://www.stralsakerhetsmyndigheten.se/start/Magnetfalt–tradlos-teknik/

Självklart kan jag också fråga mig om vad som kommer att ske med oss, naturen, våra hav , himmel och sol i framtiden. Men något säger mig att vi blir smartare och smartare. Ser vi hur världen såg ut för bara 100 år sedan så har vi förbättrat en massa saker när det gäller hållbarhet. Och vi kommer att utveckla detta område allt mer. Elbilar, solceller, 3d skrivare, hälsoappar…
Det är jag säker på. Men just nu känner jag att det vore knepigt om vi försöker stänga ner hela den digitala utvecklingen på grund utav att vi ”tror” att detta kan väl inte vara bra. När vi ser hur mycket bra det bidrar med.


Mobilförbud i skolan?

Även det här med att du tycker att mobilförbud i klassrummet inte är ok diskuterades. De flesta av oss tyckte nog att mobilanvändande under lektionstid inte är att föredra då barnen troligtvis inte använder mobilen under lärosyfte utan sitter och surfar eller spelar spel vilket då distraherar dem från att kunna delta i lektionerna och lära sig något.

Svar: Här berör ni en viktigare del än ni kanske tror. Det handlar om tillit och vår grundläggande tro på våra barn. Vi utgår så lätt ifrån att de, som ni skriver, ”troligtvis inte använder mobilen under lärosyfte utan sitter och surfar eller spelar spel” . Jag gillar inte detta misstänkliggörandet. Och det jag ibland lite sarkastiskt kan fråga mig är om detta skulle vara fallet, att barnen inte vill lyssna på mig, är det då deras fel eller mitt. Vem bär ansvaret? Självklart är det en combo. Men kanske vi som lärare borde vara lite mer självkritiska när det kommer till denna fråga. Och kanske skulle vi även intressera oss för vad de i så fall hellre VILL göra. Jag är säker på att i denna vilja ryms en mängd olika saker som vi kan applicera lärande på. ALLA ämnen ryms i Minecraft 🙂

Så vad säger barnen gällande att ha mobil i skolan?
Hur skulle de vilja ha det?
Vad tycker de är smart?
Hur skulle de själva vilja integrera mobilen i deras lärande?
Hur ser era gemensamma funderingar och spelregler ut gällande internet och mobilen som stöd för lärande?

Jag är säker på att eleverna har en massa kloka svar.

Jag hörde från en ung tjej att hon skulle vilja ha micropausar på lektionerna. Särskilt när det var dubbeltimmar. Hon och flera i klassen kände att det var för lång tid att vara borta från sina vänner, 120 minuter. Hennes förslag var att man fick ta typ 5 min 4-5 gånger under passet då man kunde få kommunicera med människor utanför klassrummet.

Vi kan tycka vad vi vill om detta. Vi är självklart inte vana vid tankar som dessa. Men det beror ju på att dessa behov fanns inte då jag gick i skolan. Nu gör de det. Så ska vi ta varandras behov på allvar eller ska vi köra på som vi alltid har gjort.
Risken är då stor att vi krockar.
Det är som att vi på 70-talet skulle vägra att köra högertrafik, oavsett om det blev just högertrafik.

Så pratar vi om detta? Eller fortsätter vi att ”tro” om våra barn. Barn är inte dumma. De är klokare än många av oss tror. Så involvera dom! Och lyssna. Lyssna noga.

Det är lättare att jobba tillsammans om man är för saker, än emot.
Och vi får passa oss så att vi inte gör skolan till en så pass främmande och overklig plats att barnen inte vill vara där längre.

Nätmobbning och Pedofiler

Sen nätmobbning och allt jobbigt som kan hända när ens barn är på nätet (pedofiler osv).

Svar: Otrevliga saker kan absolut hända våra barn i deras liv. Det är ju därför vi som vuxna engagera oss i deras vardag. Hur det är i skolan. Hur stämningen är i fotbollsklubben. Hur det funkar på fritidsgården. Hur kompisgänget behandlar varandra. Men vad vet vi om den digitala arenan? När fritidsgården heter Snapchat? När fotbollsklubben är ett lag i CS? Eller då skolan flyttar ut till kommentarsfältet på Youtube?

Vi måste finnas med även här som föräldrar. Inte övervaka och misstro, men visa att vi finns och vårt engagemang. Att vi bryr oss om våra barn. Att vi samtalar om detta och hur jag kan vara ett stöd. Om mitt barn blir utsatt, hur ska vi handla då? Om mitt barn har svårt att säga till sina vänner att hen inte vill umgås mer, kan jag hjälpa hen att bryta då? Precis som min farmor frågade mig ibland när telefonen ringde:

– Micke ska jag säga att du är hemma eller inte?

Vi vet att genom nätet så kan vi vara mer anonyma, vi kan dela saker snabbare än i den analoga arenan och utsatthet finns. Men vi får inte glömma att det mesta faktiskt FUNKAR! Den mesta av tiden för våra barn är ljuvlig. Så vi kan liksom inte förbjuda deras liv. Är ni med?
Det vi måste göra är att lära oss. Vi vuxna. Samtala mer. Finns kanonbra sidor att ta del av gällande unga och internet.
ex:

Ung På Nätet (pod)
Elza Dunkels
Petra Krantz Lindgren
Medierådet

Vi måste förstå att gällande ex pedofiler så sker de flesta övergrepp mot barn inom familj och släkt.
Risken att våra barn helt anonymt träffar en person på nätet för att sedan boka tid ensamma fysiskt och som sedan leder till övergrepp är väldigt liten. Det är större risk att detta händer på festen hos grannen på Fredag. Med detta sagt menar jag inte att strunta i problematiken. Tvärtom. Vi får bara inte bygga upp skräckscenario som gör att vi agerar i motsatt riktning och samtidigt målar upp en värld som är helt främmande för våra barn. Samtala istället med barnen hur de tänker när någon okänd tar kontakt med dom. Vilket i grunden är vackert. Glöm inte bort, alla våra vänner, till och med min fru,  har en gång varit främlingar för oss.

Men kanske frågor att samtala om:
– När vet du att man liksom kan lita på en okänd person?
– Vilka sätt har du för att säkra någons identitet? (Tips. Be den andra personen skicka över en bild på sig själv med en papper framför sig med ditt namn på)
– Hur gör du när någon vill träffa dig fysiskt?
(Vilket inte heller behöver ses som förenat med livsfara. Kanske kan du vara med första gången?)

Risken för osociala barn?

Den sociala biten som uteblir (eller blir annorlunda) när man umgås digitalt istället för på riktigt mm. Hur ska man tänka som förälder?

Svar: Barn och vuxna kan inte bli osociala om vi är sociala. Oavsett om detta sker på ett födelsedagskalas, släkträff, via telefon eller Facebook. Eller hur?
Många av våra barn har berättat för vuxenvärlden hur de digitala mötena öppnat upp deras sociala liv. Barn som har haft svårt att få till det med vänner på hemmaplan har hittat nya vänner via nätet.

Våra barn tränar just nu sina digitala sociala skills otroligt mycket. Och kanske är det så lite längre fram att vi behöver stötta de även i det fysiska mötet, då detta kanske inte längre är det mest naturliga mötet. Vem vet?
Men jag menar då återigen på att det är viktigt att utgå från våra sanna behov och inte raljera eller smutskasta de.
Klart vi vuxna blir oroliga när barn beter sig och socialiserar sig på ett sätt vi inte växt upp till.
När vi ropar på barnen att de ska komma ner från rummet och släppa datorn. Att de väl åtminstone kan vara lite social och sitta med familjen och se på ”Så mycket bättre”.

Barnen tittar på oss förvånat och utbrister:
– Va!!?? Är det socialt?? Sitta tysta i varsitt hörn i soffan och se på TV? Är det inte mer socialt att jag fortsätter att umgås med mina 10 kompisar uppe på mitt rum? Just nu snackar vi om Trump och det amerikanske valet. Har du hört om detta morsan??

Jag tror vi som vuxna behöver se våra barn bortom det digitala.

Hur mår hen?
Har hen vänner?
Umgås man både fysiskt och digitalt?
Känns hen glädjefull?
Kan vi samtala tillsammans vid matbordet?
Vem är min lilla filur till barn?

Gällande spel kanske man kan fråga:

Vad spelar du för något nu för tiden?
Hur går det för dig?
Vad är så roligt med det?
Krävs det mycket av dig?
Hur lång tid tar ett spel?
Hur många är ni i laget och vilka?
Finns det tävlingar?
Hur duktig är du?
Hur funkar det med tider?
Kan man avbryta när som?
Är det något jag kan göra för att hjälpa dig? Kanske teknik? Tider? Bra stol att sitta i?

Detta är mycket viktigare för mig än att förbjuda nätet eller säga att de blir osociala av mobilerna 🙂

Detta var några tankar som jag tänkte då ni skrev ert meddelande. Hoppas det kan inspirera er och kanske andra läsare. Hör av er igen om ni vill att jag ska fundera ännu mera. Passa gärna på då flyg är inställda och jag har 12 timmar över på ett tåg hem 🙂

Kram/Micke

PS!Dela gärna om ni tror någon annan kan inspireras av mitt inlägg.

Digitala Medier NOVEMBER 09, 2016

KOMMENTARER

0 svar till “Svar om skärmtid, strålning, pedofiler o mobilförbud?”

Kommentera


Tack Trump och BRA Flyg för viktig inre träning.

Känslor i Kaos Idag är en dag där jag lever i ett känslokaos. Självklart med anledning av nyheten att Trump ska styra USA nästkommande fyra år. Men också då jag […]

Två ord och insikter som betytt mycket för mig på min egna resa i förändring!

Dagens inlägg fick bli en vlogg 🙂 Ett filmklipp på ca 7 min inspelat idag rätt upp och ner på mitt kontor. Ville bara öppet berätta om ett par ord […]

Som Herden med sina får.

Jag tittar in i ditt rum… Jag tittar försiktigt in i ditt rum. Klockan närmar sig lunch. Jag skrattar tyst för mig själv då jag tittar in. Golvet liknar en […]

KOM I KONTAKT MED MIG

Kontaktformulär






Nyhetsbrev

Prenumerera på nyhetsbrev i samarbete med Jesper Juul & Family Lab!





Kontaktuppgifter

MICKE GUNNARSSON.