Förbjud böcker i Svensk skola nu!

Fortsätt bara läs om du är nyfiken…

Upps! Nu sticker jag ut hakan ordentligt…igen. Förlåt. Och känner du redan nu som läsare irritation över min rubrik istället för nyfikenhet så välj att göra något annat. Hahah!

Men ärligt! Varför ska vi ha analoga, statiska och ”färdiga” läromedel 2017 när information, kollaboration och kommunikation sker digitalt?
Jag citerar Rektor Peter BragnerGlömstaskolan i Huddinge Kommun:

”Den digitala informationsmängden i världen fördubblas var 12:e timme. Det funkar liksom inte med en historiebok längre. Teknikutvecklingen driver en samhällsutveckling som driver utvecklingen av skolan.” (Ta del av hans tankar i Anna och Philips skolpodd här. Avsnitt 93)

Läroboken omöjlig i sin natur?

Oavsett tryckt media så kan den aldrig vara aktuell över tid. Den kan aldrig ge en helhetsbild. Och den kommer alltid ha en riktning jag till dig. Inte tillsammans. Vi kan inte påverka innehållet särskilt mycket. När vi genom dagens teknik kan nå en hel värld blir en bok fattig.

Självklart kan det vara skönt för oss människor att få sjunka ner i soffan och läsa en bok. Att träna oss i att gå in i fantasins värld på olika sätt. Att få välja att hålla papper i handen. Jag är liksom inte emot själva boken. Men i en verksamhet där vi jobbar för att unga människor ska på smartaste, bästa och mest lustfyllda sätt utvecklas som människor och lära sig en massa saker är inte längre boken ett första alternativ.

Lärande och kunskap ska vara lätt att bära.

Fortfarande möter jag mest skolböcker som går ut på att någon redan bestämt svaren och utifrån det formulerar bestämda frågor. Det andas ”Jag vet vad som är bäst för dig nu min vän. Från och med nu och 15 år framåt”. Och självklart måste dessa böckers innehåll granskas in i det minsta så att vi får med rätt saker. Vi kan ju inte få med hur mycket som helst. Boken skulle bli otymplig att bära och barnen skulle få värk i ryggen då ryggsäckarna hade vägt ton. Och vi vill ju inte att kunskap och lärande ska vara betungande, tvärtom. Så kravet att begränsa böckernas potential blir ju självklart. Tidigare då vi inte jobbade med formativ bedömning utgjorde även böckerna och de tillhörande proven en garanti inför kommande betygsättning, vilket kunde kännas smidigt och tryggt.

Digitalismen, skolans viktväktare.

Men med digitaliseringen är det helt tvärt om. Här kan du fylla på med hur mycket som helst utan att ryggen tar skada! Här behöver vi inte känna dessa begränsningar. Och vi kan på ett helt annat sätt möta barns naturliga nyfikenhet. Vi behöver inte längre ”tvinga” på de saker och försöka fejka kul. Nu kan vi på ett helt annat sätt ha en verklighetsbaserad och individanpassad undervisning. Ju mer information, kunskap och lärande, ju lättare blir det att bära. Man kan säga att digitaliseringen är skolans verkliga viktväktare…hahaha. (Jag vill här också be alla läromedelsförfattare om ursäkt. Jag menar absolut inte att ni är tråkiga. Grejen är bara att ni INTE KAN tillgodose alla barns egna behov och lustar i en bok. Så det handlar inte om er utan tekniken i sig.)

Det som behövs nu är väl framförallt tre saker.

1. Teknik
2. Människor i skolan som vill tänka digitalt för varje unges bästa.
3. Mod

Visst är det skönt nära man går igång, känner upphetsning?

Exempel:
Dottern kommer hem med läxa om London. Hon läser att det inte finns så mycket skog där. Mest vidder. Hon läser också att det är Englands huvudstad. Den första industrimaskinen tillverkades där, den spann bomull. London besöks varje år av många turister.

Jag menar inte att raljera, men i min värld får jag fan ta i från både topp till tå för att få barn i tolvårsåldern att gå igång på detta. Låt oss vara ärliga! Detta är varken schysst mot London eller våra barn. För det är ju det vi vill…ha ungar som går igång! Risken är här att barnen bara gör för att fröken säger så. Man lämnar in uppgiften och så var det bra med det. Ett gäng timmar har gått. Punkt. Man minns inte ens att London var Englands huvudstad.

Fråga: Men hur vet vi vad ungar går igång på?
Svar: Fråga dom och lär känna dom!

Bara ett exempel…

Man skulle exempelvis tack vare digitaliseringen kunna låta barnen skapa olika karaktärer som skulle resa till London och ville veta mera. Vad skulle en Tatuerad Punkare, Pewdiepie, en 100-åring, två nyförälskade, en utan ben, en kines, två 6 åriga tvillingar, en lärare, en hund och en rallyförare vilja veta då?

Hur ser London ut för dessa människor? Barnen skulle sedan själva kunna sätta igång att söka den kunskap de skulle behöva. Man skulle sedan via sociala medier kunna kontakta några av karaktärerna på riktigt och berätta  att man i vår klass håller på att lära sig om London. Och att vi undrar om vi får ställa några frågor till dig som är en tatuerad punkare. Man skulle sedan enkelt kunna göra en bok i Bookcreator som visar London på helt nya sätt. Man kör en bokrelease där eleverna klär ut sig till karaktärerna och bjuder även in de engelska vännerna live via ex Bambuser, Facebook live eller Youtube. Vi skulle sedan i en paneldebatt kunna problematisera kring faktan vi hittat och även undersöka hur vi kom fram till det vi kom fram till. Varför i hela friden flyttade exempelvis Pewdiepie till Brighton och inte metropolen London?

Hur många ämnen får vi in i detta arbete?
Hur många kunskapsmål kan rymmas här?
Hur många barn kommer att gå igång?
Hur många föräldrar kommer att kontakta skolan och undra vad fasen som försegår? (Bra betyg)
Vilka begränsningar har vi i dagens skolsystem för att inte kunna jobba med projekt som exempelvis detta?
Vilka begränsningar har du i dagens skolsystem för att inte kunna jobba med projekt som exempelvis detta?

Oavsett, ovanstående projekt kan man inte göra med en bok.

– Kan man visst, säger någon.

Lycka till säger jag.

Hur kom Janne Boklöv på V-stilen?

Ok. Jag ger mig. Projekt som dessa kunde man naturligtvis även göra när jag var barn. Utan internet och digitala verktyg. Lite krångligare kanske, men visst skulle det gå. Det handlar ju bara om lärarens egna fantasi och kunskap. Jag repeterar, ”Det handlar ju bara om lärarens egna fantasi och kunskap”. Och det är precis den meningen jag precis skrev som är skälet varför böckerna måste ut NU! Ju längre vi hålls tillbaka ju längre tid tar det för oss att bli fantasifulla och kompetenta i en värld som är digital. Förstår ni?

För att jag som pedagog, lärare eller förälder ska kunna dra nytta av alla de fördelar och möjligheter som öppnas upp genom att vi gjort information och kommunikation digital måste jag få möjligheten att träna på det. Jag måste få se det. Inspireras av det. Smaka, lukta, känna, klämma, tänka och fantisera. Det är omöjligt för mig att bli kreativ och nyttja min fulla potential i min mission att möta mina elever om jag inte får en chans att förstå.

Hur skulle Janne Boklöv kunnat komma på V-stilen i backhoppning om han aldrig ens fick reda på att det fanns något som hette backhoppning??

Det handlar inte om boken i sig.

Dessa tankar vet jag kan irritera många läsare. Människor som älskar böcker. Människor som kanske är ifrågasättande till det digitala i stort. Lärare och skolledare som tycker att jag går för långt. Eller som helt enkelt inte har ekonomi för att kunna ta de steg de önskar. Kanske människor som har T-shirts med trycket ”Det var bättre förr!”

Jag drar det till sin spets när jag säger förbjud böckerna. Men detta inlägg handlar inte om böcker. Det handlar om vår vilja att finnas med och leva i vår samtid. Självklart ska det finnas en del böcker i skolan, på våra bibliotek och i våra hem. Helt ok. Bara för att vi numera streamar musik så behöver vi inte kassera alla CD-spelare på våra skolor. Men vi behöver å andra sidan inte heller storsatsa på de nästa år….igen. Eller hur? Då blir cd-spelarna bromsklossar och det är inte bra.

Vi har banne mig ett ansvar.

Vi befinner oss i en brytningstid. Ungefär som att stå längst ute på Skagen och se hur två hav möts i samma våg. Den stora utmaningen är egentligen inte att lägga energin på rätt eller fel…utan att våga stå kvar och faktiskt betrakta det som händer. Att inte stoppa huvudet i strandsanden. Det jag önskar nu i vårt fall med digitaliseringen är att vi är nyktra nog att förstå vilken våg som kommer att vara den mest naturliga för oss och våra barn att surfa vidare på framöver. Och som skola där vi har som uppdrag och ansvar att stötta barn att bli framtida goda samhällsmedborgare och medskapare så måste vi våga vara här och nu och fundera framåt. Inte förneka här och nu och längta tillbaka.

Vi vill ju alla skapa en tid med våra barn där de ska likt vi vilja leva dagen snarare än att överleva den. Detta såväl arbetsdag som skoldag….tänker jag. Det är banne mig ett ansvar vi har både till oss själva och våra elever.

Tack Ninocare för lånet av foto. Med tanke på digitalisering….bara en sån sak 🙂

Kram/Micke

PS. Jag älskar böcker. Läser just nu tre stycken:

Min HemlighetPetter Stordalen
Visuell Drog – om barn, unga och nätporr – Maria Ahlin o Ulrica Stigberg
En skola från scratchRebecka Koritz

 

Skola FEBRUARI 03, 2017

KOMMENTARER

0 svar till “Förbjud böcker i Svensk skola nu!”

Kommentera


Föräldrar som tycker det är coolt att ”Våga Vägra Sociala Medier” är inte coola, det är direkt dumt!

Välj Offline Trenden! Senaste tiden har det spridits allt mer en trend där föräldrar och vuxna lite käcka slänger sig med begrepp som ”Vägra Facebook”, Insta-semester, säg Nej till Online…osv […]

Dessa lyckliga jävlar!

Väljer du att bli avundsjuk eller inspirerad? Någon hoppar högt och skriker av ren lycka: -YES!! Jag måste vara världens lyckligaste! Allt går min väg just nu. Vad väljer du […]

Hur får vi barn att längta till skolan?

Lego och superlim Denna julen fick min yngsta son ett paket Lego av svärmor i julklapp. Ett helt galet Lego. En bil med en riktig motor och allt. Det tog […]

KOM I KONTAKT MED MIG

Kontaktformulär






Nyhetsbrev

Prenumerera på nyhetsbrev i samarbete med Jesper Juul & Family Lab!





Kontaktuppgifter

MICKE GUNNARSSON.