Sista dansen?

Sista dansen?

I veckan fick jag äran att jobba med tonårstjejer med fokus på innovation och teknik i samarbete med projektet Innovate Passion. Under en övning så tog jag de tillbaka till min tonårstid och lärde de ett antal mooves från vår generations discotid. Vi gjorde det till låten ”Disco Dance” med Scotch.

I går så lade jag upp min lilla dans på Facebook och Instagram. Det var flera som inte var på vår workshop som nämligen önskade detta. Så självklart gjorde jag detta med assistans av min fina fru bakom kameran.

Redan nu har den fått flera tusen visningar och flera kommentarer. Människor uttrycker tacksamhet, glädje, skratt och hejarop. Vissa kommentarer är av sorgligare art som uttrycker en längtan, saknad och begränsning.

Får jag lov?

Jag sitter denna morgon och funderar. Jag känner. Och får tårar i ögonen. Frågorna som snurrar runt i min mage är:

– Vad håller vi människor på med?
– Har vi redan dansat vår sista dans?

Det finns ju en slags sorg i att så många ser en liten dans i mitt vardagsrum som en ”STOR” grej. En dans. Skratt med min fru. Värme. Humor. Bus.
Saker som borde vara de mest naturliga saker i våra liv. Det är ju då vi kanske lever som mest.

Levande barn.

Jag älskar små barns naturliga sätt att leva, undersöka och testa. Och jag önskar att vi vuxna kunde minnas denna känsla än mer inom oss så vi kan stötta våra barn på denna resa. Att framförallt låta de bibehålla denna livsförmåga så länge det bara går. Gärna ända in i kaklet.

Men för att vi ska kunna möta och stimulera barns livslust måste vi först själva våga. Själva ge oss lov. För om jag som vuxen glömt bort min egen dans, hur ska jag då kunna dansa med andra?

Viktiga frågor!

Vad finns dansen i ditt liv?
Vad begränsar dig?
Vad känner du när du ser min dans på nätet?
Tycker du jag är pinsam? Modig? Fjantig? Härlig? Kul?
Det du upplever är tokviktigt!
Inte för mig, men för dig.

Vad gör du med din längtan? Jag väljer att lägga betoningen på GÖR.
Vilka handlingar gör du medvetet i ditt liv just nu för att ”dansa”.

Känner du rytmen i ditt liv?
Skrattar du?
Busar du?
Känner du dofter?
Ser du människor på riktigt?

Snart…

Och säg inte att du ska göra det sen. För sen kommer aldrig att komma. Alla sen är till slut ett nu.
Så vad väntar du på? Vilken hållplats står du på just nu och väntar? Vad hoppas du ska komma?

Vi har i bästa fall några år på oss. Några år som kallas ett helt liv.
Om du inte tillåter dig att leka nu, när ska du då göra det?

”Livet är på tok för viktigt för att ta på fullaste allvar.”

Kram

Ps! Tack för lånet av foto Pexels!

Livskunskap APRIL 13, 2017

KOMMENTARER

0 svar till “Sista dansen?”

Kommentera


Hur ser världen ut då jag fyller 65 år?

Hur kommer det att bli? Jag gillar egentligen inte listor. Inte heller experter som vet hur det är eller ska bli. Som tvingar i oss sanningar.  Men så idag sitter jag […]

När skolan har rätt och du är fel.

Vaknade denna lördag morgon lite extra berörd. Känslor tog över och detta är mitt hjärtas röst till SkolSverige denna morgon. Den heliga kon. ”Om man tar skolan på allt för […]

Say my name, say my name.

Känner du kanske igen detta? Typ upprop i klassen: Anders Svensson här? Moa Spjuthberg? Lina Olsson? Peter Lindqvist här? Be.. Bekas… Bekas Xos…hn…a..w Ähh…det där var allt  ett konstigt namn, […]

KOM I KONTAKT MED MIG

Kontaktformulär






Nyhetsbrev

Prenumerera på nyhetsbrev i samarbete med Jesper Juul & Family Lab!





Kontaktuppgifter

MICKE GUNNARSSON.