En tonårspappas tankar om alkohol och gränser.

En tonårspappas tankar om alkohol och gränser.

Tänk att man från och med i morgon har ett barn som fyller 20 år och ett som fyllt 18 år. Att man om några timmar kan möta ens son hemma med kassar från systembolaget. Två barn som jag kan möta ute på puben.

För några år sedan skrev jag några rader om gränser gällande just alkohol. Det var då när mina barn precis var på väg in i tonåren, nu är de på väg ut. Men jag kan inte nog tacka mig och Jenny för den strategi vi valde gällande den delen. Just nu känns det bra. Och relationen trots tonårsresan med mina barn vill jag påstå är riktigt bra. Så här kommer mina tankar återigen, i lite uppdaterad variant.

Modet att se ngt växa.

Vi vill ju att våra barn ska leva, dvs växa. Och ska de kunna växa måste de få utrymme, näring, kärlek men samtidigt skydd, när det behövs. Ibland måste jag dock erkänna att det vore mycket enklare att typ låsa in dom i källaren och plocka fram dom strax innan det är dags att själv lämna in 🙂
Men det vill jag inte, för jag älskar dom för mycket. Jag vill se de växa, jag vill finnas till hand. Jag vill bli farfar också, om de vill så att säga.

Men så är det ju det där med gränser, uppfostran, medfostran, regler, alkohol, rökning, moped, relationer, läxor, gränser, konsekvens, tider, snus…allt och åter allt som på något sätt kan höra livet till i sitt växande och undersökande. Jag vill ju att mina barn ska vara så mycket klokare än jag var…och så står man här rådvill. Jag vill dela med mig av två insikter som jag valt att praktisera. Om det är rätt eller fel har jag ingen aning om, men för mig känns det rätt. Skulle bli jätteglad om ni vill kommentera med era tankar.

Försvårande omständighet.

Så här känner jag för mitt barn. Jag vill och kommer att vara en försvårande omständighet då det gäller mitt barns möjlighet att välja saker som inte gör honom gott. Jag vill försvåra mina barns möjlighet att göra sig själva och andra illa. Jag kan inte följa med de överallt och jag får inte heller låsa in de i källaren. Därför kan jag inte ha 100% kontroll över vad de gör på fredagskvällen med sina vänner. Jag kan inte vara där och stoppa de ifall de väljer att ex dricka alkohol, röka etc. Det är för mig omöjligt.

100% NEJ!

MEN jag kan verkligen göra klart för mina barn att jag inte accepterar det. Jag tänker försvåra och aldrig acceptera dessa val. Det handlar om 100% NEJ till alkohol och droger. Nolltolerans helt enkelt, Jag kommer dock alltid stötta de oavsett vad som händer och jag kommer oavsett vad, ÄLSKA dom och det måste de få veta och få känna. De ska alltid kunna prata med mig om vad, oavsett. Jag får aldrig skrämma bort de, aldrig!

Förenkla inte risken för barns ohälsa.

Jag får heller aldrig vara en FÖRENKLANDE omständighet till mina barn att göra sig själva eller andra illa. Det betyder att jag kan aldrig säga att det ok att dricka, röka. Aldrig köpa ut, bjuda de på alkohol etc. Då accepterar jag och förenklar.

Jag vet själv av erfarenhet att den dagen mina föräldrar sa att det var ok för mig att röka hemma i unga år så förenklade de det hela och jag blev omedelbart en ”en paket om dagen” rökare. Jag tyckte det var både coolt och ”vuxet” att dela en cigg med morsan. Nu vet jag bättre! Genom att verkligen visa att jag inte tillåter så försvårar jag, men jag kan aldrig omöjliggöra….

Vem äger problemet?

Detta är också en viktig resa för mig. Genom mina barn får jag möta mig själv och det är inte alltid jag gillar det jag möter…..Det är då viktigt att jag funderar på vems problemet egentligen är. Jag menar inte att det alltid behöver finnas problem hos mig som pappa som är direkt kopplat till mina barns, MEN, jag har märkt att det är vansinnigt klokt att söka först hos sig själv.

Mina barn har i äldre år kunnat berätta för mig hur otäckt de ex tyckte det var då jag för många år sedan nu körde lillebror hem i barnvagnen och lekte rally onykter och hur de tyckte det var otäckt. Jag har även fått höra hur en utav mina söner blev livrädd då jag somnade i taxin på vägen hem, allt för berusad, så han fick förklara vägen hem.

Detta ska självklart inget barn någonsin behöva utsättas för och jag kan inget annat än be de om förlåtelse och sedan ta genvägen in i mig själv och söka efter svar och förklaring och kraften att våga förändras. Det gjorde jag för drygt åtta år sedan då jag valde att bli nykterist och ingen är stoltare än jag. (kanske min fru, som trots allt inte valde att lämna mig)

Nu skäms pappa!

En annan sak som jag tycker handlar om ägande av problem är att barnen kan i dessa år göra val som känns jobbiga för mig på olika sätt. Det kan kännas att det blir liksom ”pinsamt” för pappa. Här står jag och föreläser om barnatro, om att leva och inte överleva, om kärlek och så ringer min son och vill bli hämtad från en fest och luktar rök!!! Hur skulle det se ut?

Tja, det är så det ser ut. Jag måste skilja på mitt och ditt. Jag måste vara vuxen nog i mitt seende att jag skiljer på detta. Jag kan inte överreagera och plussa på min egen tanke om min bild utåt, de kan aldrig mitt barn få ansvara över och ska inte heller. Mitt barn ska inte tillgodose mina behov för att göra pappa glad.

Skapandet av främlingar

Och så tjatar jag återigen om en sak….skräm eller hota inte dina barn. Då är risken att de tystnar! Självklart har jag som förälder blivit arg ibland, men då har mitt samtal med mina barn börjat med ordet :
JAG.

Jag blir arg…
Jag blir ledsen…
Jag känner mig lurad…

Jag tar ansvar för min känsla och ilska.
Det är en helt annan grej om vi börjar med ordet DU!
Då är risken stor att vi kränker, attackerar och gör snarare skada.

Du är dum…
Du är oförskämd…
Du är en lögnare…

God kommunikationen är livsviktig på alla vis. Stryp inte denna tillgång oavsett hur rädd du blir som förälder. Ju mer främlingsfientlig ditt barn upplever dig, ju större risk är det att ni blir främlingar för varandra.

Ps. kommer i Maj att bjuda in till tonårsföräldraträffar live på nätet. Kanske finns det fler än jag som vill dela med sig av våra känslor och funderingar.

Kram/Micke

Föräldrarskap APRIL 23, 2017

KOMMENTARER

0 svar till “En tonårspappas tankar om alkohol och gränser.”

Kommentera


Sista dansen?

Sista dansen? I veckan fick jag äran att jobba med tonårstjejer med fokus på innovation och teknik i samarbete med projektet Innovate Passion. Under en övning så tog jag de […]

Hur ser världen ut då jag fyller 65 år?

Hur kommer det att bli? Jag gillar egentligen inte listor. Inte heller experter som vet hur det är eller ska bli. Som tvingar i oss sanningar.  Men så idag sitter jag […]

När skolan har rätt och du är fel.

Vaknade denna lördag morgon lite extra berörd. Känslor tog över och detta är mitt hjärtas röst till SkolSverige denna morgon. Den heliga kon. ”Om man tar skolan på allt för […]

KOM I KONTAKT MED MIG

Kontaktformulär






Nyhetsbrev

Prenumerera på nyhetsbrev i samarbete med Jesper Juul & Family Lab!





Kontaktuppgifter

MICKE GUNNARSSON.