När barn vill men inte vågar och tankar kring skolsystemets modträning.

Ett brev från en orolig förälder.

En förälder skrev till mig och önskade stöd i en situation. Deras  12 åriga dotter ville så gärna spela handboll men när hon väl kom till träningen så vågade hon inte, utan gick därifrån. Föräldern berättade att dottern själv var ledsen över att hon inte vågade. Att hon var rädd att göra bort sig. Hen undrade hur jag hade gjort i en liknande situation.

Jag svarade, men efteråt blev jag ändå en smula ledsen….

Mitt svar…

Tack för dina ord! Hmm…först vill jag säga, jag är ingen expert. För det andra kan jag bara läsa det du skriver…jag känner liksom inte er lilla dotter eller er. MEN…jag är som jag är och väljer ändå att ”känna” in. Så min tanke som direkt kommer upp är…tålamod och små små små steg i taget.

Du är så klok när du inte vill pusha. Min grabb är målvakt i innebandy. Förra året tog de in en grymt duktig tränare för att just bara träna målvakter en helg. Detta var ju min grabbs dröm. Vi åkte dit. Det tog stopp. Först slet det tag i mig. Men hallå!! Det var ju detta du ville.

Men inte då. Det var min son tydlig med. Han vägrade. Det vi gjorde då var att jag frågade om han tyckte det var ok att bara sitta med och kolla. Kanske kunde vi lära oss något från läktaren. Vi satt där över en timme. Det var det han pallade den lördagen.

Små mus-steg

Så jag säger det igen , små steg och utvärdera. Kanske prata om vilka minsta mus-steg ni kan ta tillsammans nästa vecka. Din dotter är ju klok då hon kliver av. Hon har en förmåga att leda sig själv. Så lita på henne, hjälp varandra. Ge det tid.

Kanske ska ni vuxna även se över generellt prestationsklimatet kring er lilla vän. Att hjälpa henne fokusera på sitt egna värde bortom prestationen. Så att självkänslan kan få sitt fokus. Jag själv hamnade där med en av mina söner. Jag fick då medvetet tona ner berömmen, duktifieringen, guldstjärnor och andra belöningar. För dessa var kopplade till prestation. Och min son behövde få känna sig älskad och trygg i detta bortom ex fotbollen och skolarbetet.

Det jag gjorde medvetet var att istället för ”berömma” bli nyfiken. Istället för att som vanligt säga ”Åh vad duktig du var på matchen idag” istället fråga, Hur kändes matchen idag? Hur kändes det att slå den passen till Erik?

När hemmet blir en rapportinstans

Att hjälpa min son att avdramatisera vinna eller förlora. Utan snarare bry mig om honom som människa.

Att inte be honom redovisa sin prestation så fort jag kom hem från jobbet.

– Hej! Hur gick provet idag?
– Har du läxor tills i morgon?
– Har du packat bandykläderna?
Rapportera:)

Jag har ingen aning om hur ni har det hemma kring denna biten. Ville bara säga detta då jag själv varit lite i de trakterna. Och då jag idag jobbar med ungdomar där dessa bitar ofta kommer upp.

Kram på er båda!

Sedan blev jag ledsen..tänkte på skolsystemet

Men sedan blev jag ledsen. Jag tänkte på skolan. Skulle jag kunnat svara så här inom ramen skolsystemet?

Att ta små steg, lyssna på ditt barn, utgå från hennes behov, tålamod, allt har sin tid…

Jag testade att skriva ett svar men med ”skolsysstemshatten” på huvudet. Och jag skriver inte detta för att vara kritisk mot alla er eldsjälar som jobbar inom skolan, jag älskar er, jag skriver det utifrån en vilja och nyfikenhet att utveckla själva skolsystemet i sig.

Svar….

Hmm…hej kära du.
Det är viktigt att din dotter inte missar något i början av säsongen. Ska hon börja i handboll så är det viktigt att hon verkligen är med på träningarna annars kommer hon snabbt efter. Och detta vet vi blir jobbigt att komma ikapp. Det är aldrig kul att vara efter liksom. Sedan är barn i och för sig olika. Men det är viktigt att förklara för henne att här är det viktigt att försöka. Att man inte bara sticker liksom. Det bygger också på att vi måste passa tiderna på träningarna. Det är tight med tider i hallen och det är ett avancerat system bakom det hela. Det finns även risk för att om ett barn bara kan lämna planen si så där, så kan andra börja ta efter. Och det vill man inte som tränare.

Det blir också problematiskt då det är dags för matcher, risken är då stor att hon faktiskt inte kan få vara med och spela. Om du känner att du inte kan hjälpa henne så kan ju tränaren eller någon annan prata med henne. Klart tjejen ska spela handboll! Vi ses på Onsdag…ombytta och klara!

Viktiga frågor som väcks inom mig

Jag kanske överdriver?
Kanske inte.

De frågor som ändå väcks i mig är:

  • Hur kan vi skapa ett system där ingen kan komma efter eller före?
  • Hur kan vi skapa ett system som inte bygger i grunden på prestation och bedömning?
  • Hur kan vi bygga ett system som snarare fokuserar på självledarskap än utifrånstyrning.
  • Hur kan vi nyttja dagens teknik som hjälper oss att upplösa faktorer som tid och plats?
  • Hur kan vi bygga ett system där barnet är i fokus

Dessa frågor tar jag med mig efter detta vackra samtal med en hängiven förälder och ett barns vilja.

Kram/Micke

Skola SEPTEMBER 20, 2017

KOMMENTARER

0 svar till “När barn vill men inte vågar och tankar kring skolsystemets modträning.”

Kommentera


FILMPREMIÄR! VARFÖR KUNGEN BORDE VARA EN KVINNA.

Filmpremiär för de som vågar! För två dagar sedan hade jag ett slags inre överslag på energi. Detta behövde ut. Så det blev en film. Om jämställdhet…eller kanske inte, utan […]

Vet ni vad som hände i natt då jag och alla andra sov?

Välkomna till #ensakidag Vill med detta inlägg verkligen tipsa om ett fantastiskt initiativ min vän Jocke Jardenberg har startar, #ensakidag. För er som inte vet vem denna man är så […]

I morgon lanserar jag en gratiskurs om mötet med barn och internet!

#7dagarmedmicke…det handlar om våra barn och internet. För ett tag sedan körde jag projektet #enveckaikärlek på Instagram. Jag sände då live varje morgon och delade ut ett litet uppdrag i […]

SENASTE FRÅN INSTAGRAM

FÖR BOKNING OCH KONTAKT

Kontaktformulär






Nyhetsbrev

Prenumerera på nyhetsbrev i samarbete med Jesper Juul & Family Lab!





Kontaktuppgifter

MICKE GUNNARSSON.