Då vi slutar vara betraktaren och istället går in i kampen, då tar stress över.

På perrongen

Jag ber dig tänka följande:

Då står på en stor perrong. Tåg anländer och avgår både bakom dig och framför dig. En ständig trafik. Du står där och väntar. Du känner vinddragen och du hör hur ljud blir starkare men du kan också känna motsatsen. Hur allt avtar i väntan på nästa tåg.

Du står där och betraktar och väntar, ingen stress. Du vet att det är omöjligt att hoppa på alla tåg. Även om du inte själv vet vart du ska för tillfället så är alla tåg omöjliga att befinna sig på samtidigt. Kanske väljer du ändå att åka med ett utav de, bara en liten bit för att se vad som händer, vart du landar.

Om du däremot vet vart du vill åka så väntar du på rätt tåg, hoppar på och åker med.

Dina tankar

Exakt som jag beskriver situationen ovan på perrongen skulle jag önska att allt fler av oss tänkte då vi möter tankarna som anländer i våra huvud, då vi känner en känsla av stress eller inre konflikt. Detta sätt att reflektera och medvetet studera mina tankar har hjälpt mig så mycket i min egen resa. Tidigare gick jag en tuff kamp mot alla tågen. Antingen försökte jag hoppa på de allihop, jag ville vara lokföraren i alla!! Eller så försökte jag likt Joe Labero, trolla bort dem allihop. Jag vill stoppa dom, förinta dom, tysta ner mitt huvud….panik! Jag hade ingen kontroll, tågen löpte helt fria i mitt huvud. Det fanns en tid då jag trodde att jag var mina egna tankar, men nu tror jag inte på den historien längre.

Vem är jag

För mig har exemplet med tågen gett mig en nödvändig distans till tankarna. Jag väljer att inte skriva ”mina tankar” för jag ser dem inte så längre. Jag ser dem som tågen på spåren, de kommer hela tiden, med ojämna mellanrum. Jag är betraktaren av dem på perrongen. Jag går inte längre in i dem, utan studerar de. Därefter kan jag mer aktivt och medvetet välja vilket tåg jag tror på, vill åka med eller låta passera.

Stress

När jag hamnade i min utmattning så var en utav de största anledningarna till att jag aldrig var här och nu. Jag var alltid på väg till nästa plats, alltid på språng. Det var en omöjlighet för mig att bara lägga ner min köttbit (kropp) på ett golv och vara stilla i 2 minuter! . Jag hoppade på varenda tåg tills kroppen inte orkade längre. Jag VAR verkligen mina tankar och det var grymt tätt, så att säga. Jg trodde på varenda en av dem. Jag vet att detta kan låta lite väl flummigt, men jag lovar dig att det verkligen hände något då jag började ”plocka ur de ” ur mitt huvud och med distans studera dem. Det jag snabbt kom på var att de flesta inte ens var sanna!

Barn och unga i stress

Idag vet vi att den psykiska ohälsan ökar. Inte bara ibland oss vuxna utan framförallt bland våra unga och det går allt mer ner i åldrarna. Jag tror vi har ett liknande fenomen även här. Våra barn får aldrig vara här och nu. Även de ska hoppa på varje tåg. I skolan är vi alltid på väg någon annanstans, läxa till provet på fredag, läsa på inför nationella, tänka på betygen till hösten, gymnasievalet nästa år, tänka på framtiden… osv. Där framme, ständigt där framme. Men nu då?

Hur tar vi hand om vårt nu? Den enda stund vi överhuvudtaget kan existera? Tränar vi ens på det…eller tror vi att det enda vi människor består av är en hjärna på något kilo? Men vem är det som medvetet betraktar mina tankar som i så fall skapas i mitt huvud? Vem är betraktaren?

85 år på en boll

Jag vill avsluta denna text med att påminna både dig och mig om att vi verkligen är en liten fis i rymden. Den varar si så där 85 år…sedan plupp. Vad är värt att ta på så stort allvar att vi själva blir sjuka? Vad är det vi ska hinna med? Vad består kampen utav? Vad är ett jobb, titel eller pengar värt om vi ser att det tar livet av oss i förtid? Att vi inte ens orkar uppskatta vår vakna tid?  Var det verkligen detta som var meningen i våra små liv på en plats likt paradiset? Handlar det inte snarare om att vi återigen tror på tankar som inte är sanna? Att vi inte stannat upp utan gått vidare ännu längre in i hjärnskogen utan att erkänna att vi är helt vilse? Handlar det inte till slut om att vilja vakna på morgonen, leva i kärlek och se allt som en lek med former. Former som alla till slut kommer att försvinna, till och med ditt hus, en trottoar, en ek, din bil, dina barn…allt är här bara en kort liten stund. Du med.

Kram

Så ta hand om dig. Testa min tanke om att snarare bli betraktaren på perrongen än den som är tågen och ska vara lokförare i alla på samma gång. Plocka ur dem. Se på dem. Är de sanna?

Vill du hoppa på eller inte? Tro det eller ej, men du kan välja!

Jag sänder dig härmed världens största kram av värme och tystnad.
Ta hand om dig, du är det viktigaste du har.
Kram/Micke
(Dela gärna texten om du tror den kan hjälpa andra <3)

Ps. Tack Kasiaczernik för att du delar ditt vackra foto till omvärlden!
DS. Bor du i närheten av Kalmar så har jag en öppen föreläsning där den 6/3!
Mer info och biljetter här.

Hälsa FEBRUARI 28, 2018

KOMMENTARER

Ett svar till “Då vi slutar vara betraktaren och istället går in i kampen, då tar stress över.”

  • Tess Mabon säger: 2018-03-04 kl. 09:28

    Tack för en fin metafor kring perrongen och tågen. Den lånar jag gärna till en av mina meditationer i mindfulnesskurser.

    stora varma kramar tillbaka

Kommentera


Ett liv bland lögner och bromsklossar – ett erkännande

Jag ljuger Har länge längtat efter att få tid och rum att skriva ner dessa tankar. Just nu sitter jag på ett fik i Stockholm och laddar upp inför eftermiddagens […]

Kraften i att bryta upp med sina måsten.

Beroende I veckan fick jag en vacker fråga från en ung tjej på Kaoskompaniet om beroende. Hon hade hört att jag tidigare hade slutat röka och undrade om mitt beroende […]

Om jag verkligen hade tänkt på de saker jag gjort denna veckan, hade jag säkert bara vågat hälften.

Idag kommer min bloggpost i form av en film! Fanns så mycket energi i mig att fingrarna var ett för långsamt verktyg. Det blev en liten film om att släppa […]

SENASTE FRÅN INSTAGRAM

FÖR BOKNING OCH KONTAKT

Kontaktformulär






Nyhetsbrev

Prenumerera på nyhetsbrev i samarbete med Jesper Juul & Family Lab!





Kontaktuppgifter

MICKE GUNNARSSON.