Kära lärare, ta inte ditt uppdrag på allt för stor allvar, du är viktigare än så.

Kära lärare, ta inte ditt uppdrag på allt för stor allvar, du är viktigare än så.

Som litet barn och utifrån dess känsla av nyfikenhet, upptäckarglädje och frihet kan det omöjligtvis vara lätt att möta oss vuxna. Vi som snabbt börjar sätta gränser, rätta till dem och influera bara genom dem vi är, agerar, låter och känner. Än mindre lätt att tvingas in i skolsystemet. En plats där man stora delar av dagen helt berövas sin egen frihet och möjlighet att leda sig själv inifrån och ut. Helt plötsligt lyder du under starkt tvång av vuxenvärlden med motiveringen att det är ett måste för din framtid. På detta sätt är barnen chanslösa.

Redan som små barn tvingas de att vara med de vänner vi väljer, äta när vi säger till, gå på toa när vi ger lov, ta rast då vi vill, lära sig de saker vi bestämmer på utsatt tid osvsett lust eller intresse, ge upp timmar av sin egen fritid utifrån de läxor vi tvingat på dem. Och utifrån detta tvång oavsett vart barnet befinner sig bedömer vi dem också. Detta kan omöjligtvis vara lätt för en liten 6 åring att hantera. Det går någonstans emot hens innersta natur.

Från lust till tvång

När barnet sedan blir tonåring och frigörelsens tid är inne och sökandet efter sig själv blir det än svårare att förhålla sig till att systemet lovar att det vet bättre än hen själv. Vi kramar åt hårdare och lägger på än mer tvång och uppgifter utan att egentligen respektera de unga liv vi handskas med. Skolan är på något sätt viktigare än dem. Nu kan ungas oro för framtiden kicka in. Kommer jag klara mig? Är jag bra nog? Betygen? Skolval. Stress och ångest. Risken är att de ger upp och bara sväljer. Varför jag skriver detta är för att vi vuxna och skolpersonal måste förstå utmaningen att vara barn i skolans system. Vi som arbetar inom skolan har förhoppningsvis valt vårt yrke på grund av vår lust, nyfikenhet och passion till våra barn. Men detta har inte våra barn gjort.

Katarina och Tore

När jag gick i tredje klass hade jag en lärare som bara var där i 6 månader. Jag glömmer henne aldrig. Hon var magisk. Hon luktade gott och gjorde saker ingen annan lärare gjorde. Bl.a så släppte hon in oss barn som var tidiga till skolan i klassrummet då det var kallt eller regnigt ute. Hon tände ljus i klassrummet, släckte ner och lät oss sitta där med henne 20 minuter innan vi började. Hon såg oss. Respekterade oss. Och jag fick en känsla av att hon älskade mig. Att hon verkade ha all tid i världen. Katarina var lugn och närvarande. En annan lärare jag aldrig glömmer var Tore i fysik. Han som en dag kom in i klassrummet och så att vi såg lite nedstämda ut.

Han gick ut ur rummet och kom tillbaka gåendes på händerna. Han föll framme vid svarta tavlan och böjde plåtlisten med hans sko. Vi skrattade. Sedan tittade han på oss och bad oss lägga undan böckerna. Han frågade om något hade hänt och ville i så fall möta oss i det. Den lektionen kom det fram en massa saker från oss elever vi var ledsna över, kände oro och rädsla kring. Tore körde inte bara på. Han körde inte över oss med sitt viktiga system, tidsplan eller målkriterier. Han var där. Kände in oss. Lät oss ta plats. Våra känslor, behov och verklighet. Han tyckte vi var viktigare än skolan. Var och en av oss.

Skolan är inte livsviktig.

Skolan är viktigt men inte livsviktig. Du som lärare är viktigare än systemet i sig. Men inte som lärare utan som medveten vuxen. Eleverna är viktigare som barn och unga än som elever. Jag minns namnen på dessa få lärare eller snarare mästare. De lärde mig saker för livet om mig själv, om att bli sedd och älskad. Jag vet inte alla kemiska formler i fysik, eller adverbets egentliga betydelse. Har säkert svårt för trappan i division som man inte ens längre lär ut. Inte heller minns jag alla sjöar eller huvudstäder. Men jag klarade mig ändå. Det blev mycket viktigare för mig att ta hand om mig, odla en kärlek till mig själv och alla andra. Att få verktyg för att kunna leda mig själv inifrån och ut och inte tvärtom. Att börja förstå meningen med mitt liv och min hälsa. Gåvan jag har fått. Detta berörde Katarina och Tore.

En inre trygghet

I en stressad värld behöver våra barn en känsla av sammanhang, mening, gemenskap. De behöver bli älskade, respekterade, sedda och lyssnade på. De behöver mötas i nuet inte i en fiktiv plan för framtiden. De behöver få känna sig fria och betydelsefulla.

För att tillgodose dessa behov behöver de vuxna som mår bra. Vuxna som har hittat en viss inre trygghet. Vuxna som förstår att det finns ett viktigare syfte än det fragmenterade lärande vi tvingar på barnen. En större uppgift. Om vi tar vårt läraruppdrag på för stort allvar är risken att vi börjar känna stress, press och prestationskrav. Mål, bedömningar, kriterier, uppföljning, rapportering, rekryteringskrav…vi somnar knappt på kvällen utan magont. Vaknar trötta och kämpar oss till systemets uppdrag igen. Inte till barnens önskemål och uppdrag gällande oss utan till systemets. Vi riskerar att inte längre känna tacksamhet över vår lön utan ser det mest som ett allt för litet skadestånd.

Chilla

En lärares insats är bara en lite å in ett barns stora flod. En lektion kommer aldrig vara livsavgörande inte ens multiplikationstabellen. Det som kommer vara helt avgörande är våra barns hälsa och lust att leva. Och detta kan aldrig du som lärare vara ensam ansvarig över. Det är komplexare än så. Så på ett sätt är du inte så viktigt som du tror. Än mindre ditt egentliga uppdrag. Så du kan sänka axlarna en smula, lossa käkarna och även låta andningen bli lite lugnare.

För ju bättre du mår, ju mindre stress du lever i, ju mer kommer du att kunna komma i kontakt med din inre Tore eller Katarina. Komma i kontakt med ditt egna ”Varför”. Och när du börjar leva utifrån detta så kommer du per automatik göra den skillnad du ska för varje unge.

Då kan vi mötas på att annat djup och det kommer märkas i mötet med våra barn. Jag lovar.

Så glöm inte bort att du är den viktigaste personen i ditt liv. Precis som jag är och varenda unga på vår jord.

Kram/Micke ❤️🙏🏼❤️

Skola APRIL 19, 2021

KOMMENTARER

0 svar till “Kära lärare, ta inte ditt uppdrag på allt för stor allvar, du är viktigare än så.”

Lämna ett svar


”Appstinensen” är snart över! Välkomna till min nya app helt GRATIS!

Äntligen Gratis! I morgon eftermiddag 10/3 är det äntligen dags. Jag är både stolt och nervös på samma gång. Men då ska äntligen min nya uppdatering av appen ut till […]

2021, Välkommen till ”Nyfikenhetens år”.

Hej vänner! Antar att det är hög tid för mig att uppdatera min så kallade blogg. Vet inte riktigt om jag kan kalla den för blogg längre, det är ju […]

Jag avslutar detta året analogt.

Kära vänner! Jag har nu beslutat mig för att gå i ide en månad framöver. Jag hade planerat för en digital julkalender, digital workshop och digitalt julfirande. Men jag känner […]

SENASTE FRÅN INSTAGRAM

FÖR BOKNING OCH KONTAKT



Kontaktuppgifter

MICKE GUNNARSSON.